Får jag hyra ut min bostadsrätt till min dotter?

1 se

Nej, inte utan styrelsens godkännande. Bostadsrättslagen (BRL) kräver styrelsens samtycke för andrahandsuthyrning. Eftersom styrelsen nekat kan du inte hyra ut till din dotter. Du kan försöka överklaga till hyresnämnden, men det är ingen garanti för godkännande. Hyresnämnden prövar om det finns synnerliga skäl. Detta är en hög tröskel.

Kommentar 0 gillar

Okej, så här skulle jag kunna skriva om det, lite mer… ja, mänskligt:

Rubrik: Får jag verkligen inte hyra ut lägenheten till min tjej? (Det här är ju jätteviktigt!)

Alltså, jag fattar inte. Jag ville ju bara hjälpa min dotter, hon behöver verkligen en lägenhet och min står ju mest tom. Så jag tänkte, “perfekt! Jag hyr ut den till henne!”. Men så säger de, “Nej, inte utan styrelsens godkännande”. Va? Liksom, vadå styrelsen? Det är ju min lägenhet, eller hur? Fast tekniskt sett är det ju bostadsrätt och då säger tydligen Bostadsrättslagen (BRL) att de måste godkänna andrahandsuthyrning. Okej, visst, fine.

Men de vägrade! Jag blev så himla arg, ska jag vara ärlig. Alltså, hur svårt kan det vara? “Vi tycker inte det finns tillräckliga skäl”, sa de. Men hallå? Min dotter behöver ju någonstans att bo!

Så vad gör man? Jag läste på lite (tack internet!) och det verkar som man kan försöka överklaga till hyresnämnden. Men tydligen är det inte bara att vinna, inte alls. De prövar om det finns “synnerliga skäl”. Synnerliga skäl?! Vad betyder ens det? Det låter ju jättekrångligt och dyrt. En jurist jag pratade med sa att det är en “hög tröskel”. En hög tröskel… Pfft, jag känner mig mer som om jag försöker klättra uppför Mount Everest just nu.

Jag läste någonstans om en kvinna, jag minns inte exakt var, men hon hade blivit nekad för att hon skulle jobba utomlands i ett år. Hyresnämnden sa nej för de tyckte hon kunde sälja lägenheten istället! Helt galet ju! Som om man bara slänger bort sitt hem sådär.

Så nu sitter jag här. Lite rådvill. Ska jag verkligen kasta mig in i en juridisk strid? Är det värt det? Det känns orättvist. Jag vill ju bara att min dotter ska ha ett tryggt ställe att bo. Och samtidigt… vem är jag att tro att jag kan vinna mot styrelsen och hela lagen?

Suck. Någon som har några tips?