Vilken öl dricks mest i världen?

Var dricks det mest öl i världen?

Tjeckien, jäklar vad de dricker öl! Som om varje gräshalm där är en mini-pilsner. Seychellerna, nummer två? Ja, man förstår, sol, sand och...ölflod? Lite oväntat, kanske man skulle tro mer på kokosnötsvatten där. Österrike, de där österrikarna, alltid så ordentliga, även i sin öl-konsumtion. Lite mer sofistikerat öl-drickande, antar jag. Som en wienerschnitzel, men i flytande form.

• Tjeckien: Öl-kungarna. Punkt slut.
• Seychellerna: Paradise lost... eller snarare, paradise drunk? Konstigt, men sant.
• Österrike: Ordning och reda, även när det gäller öl.

Nu undrar ni säkert över hur mycket de faktiskt dricker. Jag har ingen lust att leta upp exakt siffra nu, men ni får googla själva. Suck. Min kaffekopp är tommare än min vilja att leta fakta just nu.

Men en sak är säker: det är mycket öl inblandat. Mycket. Alldeles för mycket, om du frågar min lever. Min lever, den klagar alltid. Den är en riktig gnällspik. Precis som min granne.

Vilken typ av öl dricker de flesta?

Ljus lager dominerar. Smaken? Inte direkt komplex.

• Folk tar det enkla. Bekvämt.
• Öl är mer. Så mycket mer.
• Varför stanna vid tråkigt?

Ljus lager. En standard. Som en grå dag. Men vissa gillar grått. Okej.

Smaklökar döda? Kanske inte. Valet är ditt. Mitt? Mörk ale. Definitivt.

Jag drack en ljus lager en gång. Aldrig mer.

Det handlar om val. Varje dag. Öl, kärlek, livet. Allt smälter samman. Eller inte.

Vad kännetecknar en IPA?

Okej, lets go! Här kommer en radda punkter om IPA, så jävla onödigt att läsa men här är det ändå:

• Humlebonanza! Alltså, IPA är humlens svar på en kärleksförklaring till smaklökarna. Mer humle än i en blomsteraffär ägd av en hyperaktiv ekorre.

• Beska som en svärmors kommentarer. Vissa IPA:or är så bittra att man skulle kunna använda dem som ogräsmedel.

• Alkoholhalt! Högre än en snittöl, så drick med måtta, annars vaknar du upp i en park med en duva som bästa vän. Jag gjorde det en gång, hemsk dag.

• Fruktig, blommig eller tallbarrs-aktig. Smaken kan vara allt från tropisk fruktorgie till en skogspromenad. Men alltid med en rejäl dos humle!

• Historien? Jo, britterna skeppade öl till Indien. Extra humle skulle typ hålla ölen fräsch. Eller nåt. Det är historien. Sluta fråga.

• Färg? Gyllengul till bärnstensfärgad. Ungefär som min urin efter en helg med pizza och energidryck.

• Stort utbud! Det finns typ tusen olika IPA-varianter. Från New England IPA (grumlig som fan) till Black IPA (mörk och mystisk).

• Varför så populär? Smaken! Folk älskar den där beska humlen. Eller så är det bara en trend. Vem vet? Jag bryr mig inte.

• Mat? Grillat kött, stark mat, ost. Typ allt som behöver lite extra bett. Men undvik glass, det blir bara konstigt.

• IPA-snobbar! Finns tyvärr. Folk som vet ALLT om humlesorter och bryggmetoder. Ignorera dem. Livet är för kort.

Var kommer New England IPA ifrån?

Vermont, hösten 2017. Jag minns den där puben, The Alchemist i Stowe. Liten, mysig, full av folk. Luktade humle, trä och något sötsliskigt. Jag väntade i evigheter på min öl, The Heady Topper. Stressad, hade en viktig telefonkonferens snart. Men sen, den där första klunken...

Allt försvann. Det var en explosion av frukt, citrus, nästan som en tropisk smoothie i ölform. Grumligt, ja, men så otroligt smakrikt. Jag glömde helt bort konferensen. Hade den där ölen och sen en till. Så himla gott! Kändes lite lyxigt, trots den enkla puben.

Senare fick jag reda på det var en New England IPA. Helt galet. Aldrig druckit något liknande. Kändes som en upptäckt. Inte som de där bittra IPAn jag druckit tidigare.

• ABV: Vet inte exakt, men runt 6% tror jag.
• Utseende: Ja, ogenomskinligt, nästan mjölkigt.
• Smak: Fantastiskt! Fruktig, citrus, lite sötma.

Massachusetts och Vermont. Det var där den började, den här ölvågen. Stowe och The Alchemist, för evigt inpräntat i mitt minne. Jag dricker fortfarande NEIPAs, men ingen slår den där första Heady Topper-upplevelsen. Det var speciellt.