Vart går gränsen för fattig?

Vart går gränsen för fattig: 60 procent av medianinkomsten

Att förstå vart går gränsen för fattig skyddar individer från ekonomisk utsatthet. Att känna till de officiella måtten underlättar planering och tryggar hushållets ekonomi. Läs mer om de exakta ekonomiska definitionerna för att få en tydlig bild av din ekonomiska standard och rättigheter.

Vart går gränsen för fattig?

Svaret på var gränsen för fattigdom går beror helt på om vi pratar om extrem global fattigdom eller relativ fattigdom i ett land som Sverige. Den internationella gränsen för extrem fattigdom fastställs av Världsbanken och används i FN:s Globala mål för att utrota fattigdom överallt.

Gränsen för gränsen för extrem fattigdom ligger i dag på 2,15 US-dollar per dag. Denna siffra justerades upp från den tidigare välkända gränsen på 1,25 US-dollar om dagen. Att leva under denna nivå innebär att man kämpar för att täcka de allra mest basala behoven som mat, rent vatten och tak över huvudet. Det är en absolut gräns som inte tar hänsyn till var i världen man befinner sig.

I rikare länder fungerar den absoluta gränsen dåligt. Jag minns när jag först började studera global ekonomi och naivt trodde att fattigdomsbekämpning handlade om samma sak överallt. Det blev en väckarklocka att inse hur annorlunda verkligheten ser ut på hemmaplan. För att mäta ekonomisk utsatthet i Europa använder vi i stället ett helt annat mått: relativ fattigdom.

Relativ fattigdom och hur definieras fattigdom i Sverige

När man undersöker hur definieras fattigdom i sverige talar man nästan uteslutande om relativ fattigdom eller risk för fattigdom. Statistiska centralbyrån mäter detta genom att titta på hushållens disponibla inkomst i förhållande till resten av befolkningen. Det handlar alltså inte om att svälta, utan om att sakna de resurser som krävs för att leva det liv som anses normalt i det samhälle man tillhör.

Gränsen för gräns för relativ fattigdom sätts vid 60 procent av medianinkomsten i landet. Den som har en disponibel inkomst under denna nivå räknas som ekonomiskt utsatt. Ungefär 15 procent av Sveriges befolkning lever under denna ekonomiska standard.^[3] Detta skapar en tydlig klyfta i vardagen.

Men det handlar om mer än bara torra procentsatser. Låt oss vara ärliga: att leva på marginalen i ett höginkomstland innebär en enorm psykologisk stress. Min barndomsvän växte upp i ett hushåll där pengarna aldrig räckte till något extra. Jag såg på nära håll hur hon drog sig undan när klasskompisarna planerade aktiviteter som kostade pengar. Det är just detta som är den relativa fattigdomens kärna - den sociala isoleringen.

Fattigdomsgräns i kronor för svenska hushåll

För att förstå vad vad räknas som fattigdom faktiskt innebär måste vi titta på konkreta räkneexempel. Medianinkomsten för ett ensamstående hushåll i Sverige ligger runt 285000 kronor om året i disponibel inkomst, vilket motsvarar ungefär 23750 kronor i månaden efter skatt. Detta blir vår utgångspunkt för beräkningen.

Detta innebär följande fattigdomsgräns i kronor för olika hushållstyper per månad efter skatt: Ensamstående vuxen utan barn: Gränsen går vid ungefär 14250 kronor i månaden. Ensamstående med ett barn: Gränsen justeras uppåt och landar på cirka 19950 kronor. Sammanboende par med två barn: Gränsen för hushållet hamnar på runt 29900 kronor totalt.

När hyran, elen och försäkringarna är betalda finns det mycket lite kvar. Att köpa vinterskor till barnen eller gå till tandläkaren blir plötsligt en budgetkris.

Materiell och social deprivation: Bortom inkomstsiffrorna

Ekonomisk fattigdom handlar inte bara om hur mycket pengar en fattig person har på bankkontot. Inom EU använder man därför även måttet materiell och social deprivation för att fånga upp den faktiska levnadsstandarden. Detta mått undersöker om en individ har råd med specifika saker som anses nödvändiga för en skälig levnadsnivå.

Det handlar bland annat om att ha råd att hålla bostaden tillräckligt varm, att kunna äta en måltid med kött, fisk eller vegetariskt alternativ varannan dag, samt att klara en oväntad utgift på några tusen kronor. Om ett hushåll saknar förmåga att betala för minst 5 av de 13 definierade posterna anses de leva i materiell och social deprivation. I Sverige är denna siffra internationellt sett låg och berör cirka 6,9 procent av befolkningen. ^[5]

Detta mått visar att inkomst och levnadsstandard inte alltid är exakt samma sak. Ett hushåll kan ligga strax över den officiella inkomstgränsen men ändå uppleva en svår materiell fattigdom på grund av höga fasta kostnader eller skulder.

Jämförelse av fattigdomsmått

FN och Världsbanken (Extrem fattigdom)

Absolut global gräns baserad på köpkraftsparitetsjusterade dollar

2,15 US-dollar per person och dag

Ren överlevnad och tillgång till basala fysiska behov över hela världen

EU och SCB (Relativ fattigdom)

Relativ nationell gräns baserad på landets specifika inkomstfördelning

60 procent av den nationella medianinkomsten

Ekonomiska marginaler och risk för social exkludering i det egna landet

EU-standard (Materiell och social deprivation) ⭐

Direkt observation av levnadsvillkor genom en lista på 13 basala behov

Saknar ekonomisk förmåga att täcka minst 5 av 13 definierade poster

Den faktiska levnadsstandarden och konsumtionsutrymmet i vardagen

Kampen mot marginalerna: Emmas vardag i Malmö

Emma, en ensamstående mamma på 32 år i Malmö, arbetar deltid inom vården och hamnade under den officiella inkomstgränsen för relativ fattigdom efter en skilsmässa. Hennes månatliga inkomst efter skatt låg på 18200 kronor vilket skulle räcka till både henne och hennes son.

Hennes första strategi var att handla all mat på extrapris och dra ner på egna nöjen. Men när hyran höjdes och sonen behövde nya vinterkläder samtidigt som elräkningen sköt i höjden under vintern sprack budgeten helt och hon tvingades låna pengar av sina föräldrar.

Vändpunkten kom när hon insåg att hon inte kunde lösa situationen ensam utan behövde förändra sina fasta utgifter drastiskt. Hon bytte till en mindre lägenhet i ett billigare område och började cykla överallt i stället för att åka buss.

Efter fem månaders hård ekonomisk prioritering lyckades Emma stabilisera sin ekonomi. Hon har nu ett litet sparande på 3000 kronor för oväntade utgifter och även om marginalerna fortfarande är små har den ständiga klumpen i magen försvunnit.