Vad menas med försörja sig?

Vad menas med försörja sig? Åh, det där ordet… det gnager lite i mig, faktiskt. Det är ju så mycket mer än bara att stoppa mat i munnen, eller hur? Visst, mat på bordet och tak över huvudet, det är grunden. Men det där… det där försörja sig, det handlar om så mycket mer än överlevnad. Det handlar om… värdighet, tror jag.

Min faster, Gud vila hennes själ, hon arbetade på ett ålderdomshem i alla år. Inget glamoröst jobb, nej, men hon försörjde sig själv med stolthet. Hon klagade aldrig, men jag minns hur trött hon var ibland, hur hennes händer värkte efter en lång dag med att lyfta och putsa och trösta. Men hon gjorde det. För sig själv. För sin självständighet. Och det var vackert, på ett sätt.

Tänk er, att helt enkelt slippa be någon annan om hjälp. Att själv kunna betala hyran, köpa den där tröjan man suktat efter… Det är en otrolig frihet, eller hur? Jag vet, jag har varit där, det där lite pirriga i magen när man äntligen kunde betala alla räkningar och hade lite pengar över. Det var en känsla av… triumf, kanske? Lite naivt, kanske, men sant.

Men att “försörja sig” kan ju också innebära att man sliter på ett jobb man inte älskar. Jag läste någonstans – jag tror det var någon artikel, vet inte riktigt var – att en stor del av befolkningen, typ 70 % eller något, inte känner sig helt tillfreds med sina arbeten. Det är ju hemskt, egentligen! Men de försörjer sig ändå. De kämpar på, och det kräver ju så mycket mod, tycker jag. Det är en slags tyst styrka, en envishet som förtjänar beundran. Man kämpar för att kunna vara fri, för att kunna välja, även om det valet just nu bara handlar om att välja vilken sorts pasta man ska köpa…

Så ja, “försörja sig” – det är mer än bara pengar. Det är frihet, det är värdighet, det är en kamp, och det är en historia som är lika unik som varje människa.