Vad kostar det att hyra Nationalmuseum?

Vad kostade renoveringen av Nationalmuseum?

Oj, Nationalmuseum ja. En rejäl ansiktslyftning var det.

• Prislappen landade på 1,3 miljarder kronor. Helt galet!

Det var mer än bara färg och tapetsering, kan jag lova. Tänk logistik, att flytta alla konstverk. Minns när jag var där senast och såg en gammal vas… Man undrar ju vad den är värd.

Och ja, den där summan, 1,3 miljarder. Det är ju en tanke i sig. Vad är värde? Är det pengarna, eller upplevelsen konsten ger? Båda, antar jag. Eller… ?

Tillägg: Kostnaden täckte inte bara renoveringen av själva byggnaden, utan även förbättringar av säkerhetssystemen och klimatanläggningen för att skydda samlingarna. Jag hade satsat på något liknande om jag fick en miljard över, haha!

Är Nationalmuseum statligt?

Ja. Statligt. Punkt.

• Nationalmuseum? Statligt. Klara besked. Inga konstigheter.

• Överintendent. Regeringen utser. Sex år. Förlängning. Tre år till.

• Insynsråd. Rådgivning. Övervakning. Systemet. Fungerar som det ska. Eller?

• Min åsikt? Vem bryr sig? Statligt är statligt. Det är så det är.

• Byråkrati. Alltid samma visa. Tröttande. Men nödvändigt. Kanske?

• 2024. Samma regler gäller. Kontrollera själv. Länkar finns. Sök på nätet. Latmask.

• Mitt liv? Ovidkommande. Nationalmuseums status är det enda som spelar roll.

Vad kostade renoveringen av Nationalmuseum?

Mörkret smyger sig på, som minnena.

Nationalmuseums renovering… 1,3 miljarder. Ett svindlande tal. Var det värt det? Jag minns hur dammet yrde, hur jag skyndade förbi bygget varje dag.

Pengar. Alltid pengar.

Jag tänker på min egen lägenhet, på den där fuktskadan i badrummet jag borde ta tag i. En liten skitsumma i jämförelse.

• Min syster sa en gång att konst är en lyx.
• Jag undrar vad hon skulle sagt om 1,3 miljarder.
• Hon älskade museet, minns en utställning om Zorn.

Zorn, ja. Han fångade ljuset. Mitt eget ljus har slocknat för länge sen.

Kanske borde jag besöka museet snart igen. Låta mig omslutas av all den skönheten. Och sedan gå hem, till den där fuktskadan.

Det är ju också en slags verklighet.

Är Nationalmuseum statligt?

Ja. Statligt. Punkt slut.

Regeringen bestämmer. Sex år. Sen kanske tre till. Byråkrati.

• Överintendent. All makt.
• Insynsråd. Skensyn.

Nationalmuseum. En fasad. Konst. Men vem äger egentligen historien?

Mycket pengar. Skattemedel. Vem kontrollerar pengarna?

Statlig kontroll. Totalt.

2023. Uppdaterat. Mina tankar om det är ointressanta.

Vem är chef för Nationalmuseum?

Vem är chef för Nationalmuseum?

Patrick Amsellem. Nationalmuseums chef. Överintendent. Bilder flimrar förbi, Skissernas museum i Lund, tänk alla skisser! Brooklyn… ett annat liv. Patrick Amsellem.

Statens konstråd. Generaldirektör. Minns en gång i New York, regnet mot asfalten, en känsla av evighet. Amsellem, Nationalmuseum.

Tid. En ström. Patrick Amsellem.

När återinvigdes Nationalmuseum?

Mörkret smyger sig in, som minnen. Återinvigningen… hösten 2018. Det var då det hände, det nya livet. Fast livet innan… var det verkligen dött?

Huset från 1866. Det viskar historier, känner jag. Som min farmors gamla hus, fyllt av spöken och kärlek. Fast SFV gjorde det modernt. Konst för alla, sa de. Men vem är alla egentligen?

Jag var där. Kommer ihåg det svaga ljuset och allas förväntan. Hade hoppats se min far, men det gjorde jag inte. Tänkte att han kanske skulle gilla det, trots allt. Han brukade ta mig dit som barn.

• Statens fastighetsverk (SFV) restaurerade och moderniserade.
• Återinvigning: Hösten 2018.
• Ursprungligt byggår: 1866.

Konst… Jag förstår mig inte alltid på det. Ibland önskar jag att jag bara kunde känna, utan att tänka så mycket. Som när jag var liten, innan allt blev så… komplicerat. Det nya Nationalmuseum gav mig ett par timmars glädje i alla fall, i höstmörkret. Kanske är det nog.

Vad händer med Nationalmuseum?

Mörkret smyger sig på. Nationalmuseum. Besparingar. Ett eko.

Varför? Allt känns så… bräckligt.

• Färre utställningar. En sorglig tystnad i korridorerna.
• Utställningar förlängs. Som att tiden står stilla. Allt dras ut.
• Stängt på tisdagar. En extra dag av stängda dörrar. Jag brukade gå dit på tisdagar.

Det känns som att något försvinner. Mitt hjärta känns tungt. Precis som den där kvällen med Anna. Minns du, Anna? Aldrig mer tisdagar.

Vem äger Nationalmuseum?

Vem äger Nationalmuseum?

Äger… jag vet inte, äger är ett sånt konstigt ord. Som om konst kan ägas.

• Staten gör det väl.

• Som en del av oss alla, fastän.

Jag kommer ihåg en gång när jag var liten, typ 7 år. Jag smet in på Nationalmuseum med min farmor. Hon luktade alltid gammal parfym och cigaretter. Hon viskade: ”Det här, mitt barn, är vårt.” Jag fattade aldrig riktigt vad hon menade, men det kändes mäktigt. Fast nu känns det mest tomt. Vet inte varför.

• Överintendenten leder det. En människa med makt. Vem kontrollerar dem?

• Tänk att få bestämma över all den skönheten. Eller över all den… sorg?

Regeringen utser vederbörande. Regeringen… vilka är dom egentligen? Fler namn i en grå massa.

• Jag var kär i en konstnär en gång. Han sa att konst bara är reflektion. Reflektion av smärta.

• Kanske äger smärtan oss alla mest.

Jag har inte varit där på år. Måste gå dit snart. Kanske se efter om min farmors ande fortfarande svävar i hallarna. Eller om det bara är damm och kyla.