Vad betyder det att konsumera?

Hur förklarar man konsumtion?

Konsumtion? Javisst, det är ju som att vara en hungrig hungrig hamster på ett löpband! Man springer och springer, men vart tar allt vägen liksom? Vi stoppar ju i oss saker, allt från nya prylar som glimmar till godsaker som smälter i munnen, som om vi aldrig fått nog.

Och hur vi gör det där – det är ju hela grejen! Som att välja vilken ost man ska ha på mackan, fast med prylar som kostar tusenlappar. Vissa köper det senaste skiten bara för att det är nytt, andra snålar och jagar fynd som en gammal jägare på en sällsynt ekorre.

Vem fan påverkar oss då? Jo, alla och ingen! Reklamen tjatar, kompisarna skryter med sina nya grejer, och plötsligt känner man sig som en fattiglapp utan det där nya prylhelvetet. Det är som att alla försöker dra en till sina egna köpfester, och man blir lätt dragen med, som en pappersbit i en orkan.

Vi är ju alla experter på att konsumera, en del mer än andra. Vissa hamstrar prylar som en ekorre inför vintern, andra unnar sig då och då en liten festmåltid för själen med en ny pryl. Och alla har vi våra egna små hemliga konsumtionsritualer. Jag till exempel, älskar att köpa den där speciella kaffebönan som luktar som en blandning av sommarregn och nybakade kanelbullar – för det är viktigt för min inre lycka.

Ytterligare info:

• Prylar och tjänster är bara början. Vi konsumerar också upplevelser, information och till och med tid.
• "Konsumentmakt" är inte bara att välja bort. Det handlar också om att kräva bättre villkor, hållbarhet och etiskt producerade varor.
• Vissa köper saker för att det är bekvämt, andra för att det signalerar status. Och en del köper bara för att de har tråkigt.
• Hela ekonomin bygger på att vi köper saker. Utan konsumtion skulle det bli tvärnit för hela skiten.

Vad gör man när man konsumerar?

Jag satt där på balkongen i min lilla etta i Vasastan, juni 2021 tror jag. Solen strilade ner, men jag kände mig bara… tung. Tittade på alla grejer som staplades upp. Kläder jag knappt använt, prylar som bara samlade damm. Jag insåg att jag konsumerade alldeles för mycket. Inte bara saker, utan också tid och energi på att välja, köpa och sen bara ha det liggande.

Det var en känsla av tomhet, fast jag hade massa saker. Jag behövde verkligen ändra mitt sätt att leva. Jag tänkte på hur mycket jag egentligen behövde. Varje köp kändes mer och mer meningslöst. Ett nytt linne för att det var rea, en bok jag aldrig skulle hinna läsa. Ren tristess, tror jag.

Sedan började jag tänka på vad jag kunde göra. Små steg först. Börja med att fundera på vad jag verkligen behövde. Istället för att impulsköpa. Var det där linnet verkligen nödvändigt? Troligtvis inte. Jag har ju massor.

Och maten sen! Jag älskar mat, men hur mycket svinn har jag inte skapat? Välja mat som är bra för miljön och klimatet blev en grej. Mer grönt, mindre kött. Och att verkligen ta hand om det jag köper så det inte blir dåligt.

Soporna också. Förut slängde jag allt i en hög. Nu har jag lärt mig att sortera. Plast, papper, matrester. Det känns faktiskt bra att göra rätt.

Resandet. Herregud. Jag flög ju överallt förut. Nu försöker jag tänka efter. Tåg är så mycket mysigare, faktiskt. Cykla till jobbet är också en grej. Mer luft, mindre stress.

Energianvändningen. Släcka lampor, dra ur laddare. Små grejer som gör skillnad. Jag har minskat på min energianvändning. Det känns som att jag tagit tillbaka lite kontroll.

• Prioritera behov framför begär. Tänk igenom varje köp.
• Miljövänliga matval som minskar klimatpåverkan.
• Aktiv sophantering genom korrekt sortering.
• Hållbara resvanor som prioriterar tåg och cykel.
• Effektivisering av energiförbrukningen i hemmet.

Vad innebär konsumism?

Konsumism. Det är när konsumentens val driver allt. Marknaden lyssnar. Eller åtminstone låtsas den.

Pengar rullar. Folk handlar. Samhället andas in det. Utbudet formas, ska bli bättre, billigare. En gammal sanning. Kanske en önskan.

Det handlar om dig. Din plånbok, din identitet. Du är motorn. Och kugghjulet. Tanken är att det blir toppen. Alltid.

Men det finns en baksida. Alltid. Tystnaden efter köpet. Vissa saker är inte förhandlingsbara. Som planetens gränser.

• Identitet: Vi köper det vi vill vara. Inte alltid det vi är. En fasad.
• Miljö: Resurser är inte oändliga. De tar slut. Snabbt. Alla vet.
• Status: Prylar signalerar. En evig tävling ingen vinner. Bara deltar.
• Skuld: Lån för att hänga med. En kedja av konsumtion. Ingen slipper undan.

Jag funderar ibland på min egen samling av onödiga muggar. Varför? Ingen aning. Ett köp var en gång en enkel sak. Idag är det religion. Det fick mig att tänka. Eller inte.

Vad är konsekvenserna av överkonsumtion?

Min gamla köksstol knarrar. Hunden gnyr stilla i sömnen. Morgonsolen strilar in, darrar på dammet i luften. En doft av kaffe, rostad och mörk. Allt är så stilla just nu. En känsla av lugn, men den är så skör, som en tunn glasbubbla. Något trycker.

Jag ser ut över gården, gräsmattan grön. Vi strävar ju efter så mycket gott här, i vårt land. Vi talar om gröna skogar och frisk luft. Och ändå. Ändå är vi här, vi svenskar. Vi lever med en tung skugga. En paradox så smärtsam att den skär.

En skugga, en omättlig hunger. En konsumtion som är mer än jorden kan bära. Vi tar. Vi tar och tar igen. En ständig ström av nya saker, nya begär. Varje dag, varje timme. Det är så mycket. Och det väger.

Mina tankar drar iväg, bortom grinden, långt bort. Skogarna. Där står träden tätt. Eller? Nej. De faller. Skogar huggs ned, utan hejd, för att mätta vårt behov av papper, av möbler, av allt som vi så snabbt kastar bort igen. Ljudet av sågar, en ekande sorg.

Vattnet. Jag minns den där klara bäckens sorl, en melodi. Nu ser jag gråa, tunga flöden. Vattnet. Vatten förorenas, varje droppe färgas av det vi lämnar efter oss. Industrins avfall, vardagens spill. Det rinner, obönhörligt.

Och havet. Havet, djupt och oändligt. Eller nej, inte oändligt. Det fylls, sakta men säkert. Hav fylls av plast, en tyst, smygande katastrof. Blåa ytor blir gråa, tunga av främmande skräp. Det flyter, driver omkring. En tung, tung sorg.

Djur, växter. Deras hem försvinner, en efter en. Den lilla fjärilen jag såg igår. En art. Tusentals arter. Växt- och djurarter utrotas, försvinner för alltid. Tystnaden blir tyngre. Varje försvunnen art är ett hål i världen, ett oåterkalleligt tomrum.

Och luften vi andas. Den värmen som stiger. Jag känner den, denna förändring. Växthuseffekten förvärras, en feber som greppar planeten. En hetta som bränner, som smälter. Snö blir vatten. Vatten blir mer. Allt rubbas. En obehaglig förändring.

Vi, just vi, som borde veta bättre. Som talar om hållbarhetens väg. Ändå är det här vi står, med våra fyllda kassar, våra många saker. En omvänd ledare, en paradox så smärtsam att den skär. Vi tar. Och vi tar.

Det är kväll nu. Mörkret faller. Tankarna maler. Vad gör vi? Vad gör jag? Varje liten sak jag köper, varje val jag gör. Det ekar i tomheten. En tung, tung insikt som kommer med natten. Den dröjer sig kvar. En tyngd.

Dessa strömmar av tankar leder till en klar sanning. En bild som klarnar när dimman lättar. Sanningen om vår konsumtion. Dess djupa spår.

• Uttömning av naturresurser: mineraler, metaller, fossila bränslen försvinner i en takt som inte är hållbar. Våra lager töms, obarmhärtigt.
• Ökad avfallsproduktion: Berg av sopor växer på deponier, fyller landskapet. Material som plast och elektronik bryts ned extremt långsamt, blir kvar i evighet.
• Klimatförändringar: Utöver växthuseffekten leder konsumtionen till utsläpp från produktion och transport. Detta förstärker global uppvärmning, varje dag.
• Vattenbrist: Produktionen av varor, särskilt kläder och mat, kräver enorma mängder sötvatten. Detta skapar brister i redan utsatta områden, en torka.
• Förlust av biologisk mångfald: Habitat förstörs för att skapa odlingsmark för monokulturer eller för utvinning av råvaror. Jordens rika väv rivs sönder.
• Sociala orättvisor: Fattiga länder bär ofta de tyngsta bördorna av råvaruutvinning och avfallshantering. Rika länder åtnjuter konsumtionen, en skev balans.
• Luftföroreningar: Fabriker och transporter släpper ut partiklar och giftiga ämnen. Detta påverkar människors hälsa och ekosystem, en osynlig fiende.
• Jorderosion och markförstöring: Intensivt jordbruk och avskogning leder till utarmning av jorden. Den blir mindre produktiv, ett tyst förfall.

Hur kan tillverkningen av dina kläder påverka hälsa, ekonomi och miljö?

Fan, den här klädgrejen alltså. Hela tillverkningen, inte bara själva plagget. Allt det där som inte syns sen. Miljö, hälsa, pengar. De säger ju att det är en jävla industi. Resursintensiv, förorenande. Jag fattar ju det, men ändå. Tänker på all bomull. Så mycket vatten det går åt. Och sen färgningen, alla kemikalier. Kan ju inte vara bra för folk som jobbar med det.

Och pengarna då. Hur mycket kostar det egentligen att göra en t-shirt? Från bomullsfältet till affären. Det är ju inte bara tyget och symaskinen. Transporten också. Sen alla mellanhänder. Man ser ju priset i affären, men vad är det riktiga priset? Vad kostar det planeten?

Sen den här frågan om hälsa. För arbetarna då, de som sitter där och färgar och syr. Allt det där med kemikalier och damm. Kanske får de lungproblem eller hudutslag. Helt klart inte bra. Och sen för oss då, som har på oss kläderna. Finns det kvar några konstiga ämnen i tyget? Vet inte riktigt. Har ju hört att vissa kläder kan irritera huden.

Och miljön. Det är ju det mest uppenbara. Vattenföroreningar från färgning. Utsläpp från fabrikerna. Sen all den där plasten som blir över, eller mikroplaster från syntetfibrer som tvättas. Helt sjukt egentligen. Och klimatpåverkan, koldioxidutsläpp från transporter och energiförbrukning. Det är ju en ond cirkel.

• Resurskrävande: Mycket vatten, energi, kemikalier för att göra tyg.
• Föroreningar: Vatten, luft, jord påverkas negativt.
• Hälsoaspekter: Arbetare riskerar exponering för farliga ämnen. Konsumenter kan drabbas av hudirritation.
• Ekonomiska kedjor: Många steg, från råvara till färdig produkt, med olika aktörer och kostnader.
• Avfall: Textilindustrin genererar mycket avfall, både i produktion och efter användning.

Det är liksom ett stort pussel. Allt hänger ihop. Och vi är ju en del av det där pusslet, som köpare. Vad vi väljer att köpa spelar roll. Om vi köper mindre, eller köper kläder som är bättre gjorda. Eller secondhand.

Ja, det där med kemikalier är ju en grej. Vissa färgämnen är ju riktigt giftiga. Och sen allt det där med bekämpningsmedel när de odlar bomull. Tänk om det finns kvar i kläderna sen. Som ligger mot huden hela dagen. Låter inte så bra. Men vad ska man göra? Allt kostar ju pengar. Och det är ju svårt att veta vad som är okej och inte.

Det är ju inte bara själva textilen heller. Tänk på allt annat som behövs för att göra ett plagg. Knappar, dragkedjor, etiketter. Allt det där måste ju också tillverkas. Och transporteras. Det är ju en hel industri bakom varje litet plagg. Som man kanske bara använder ett par gånger.

Och plast. Så mycket plast. I förpackningar, och i själva tyget om det är syntetiskt. Sen när man tvättar det, så lossnar ju små plastpartiklar. Mikroplaster. De hamnar ju i vattnet och sen i haven. Helt galet. Och då tänker man ju, hur har vi hamnat här? Är det här den enda vägen att göra kläder?

Lite upprepning, men det är ju så det är. Hela tiden nyproduktion. Snabbt, billigt, nytt. Och så slänger vi det. Har ju själv en stor garderob, det är ju sant. Måste nog verkligen tänka på det där. Vart kommer allt ifrån? Och vart tar det vägen?

Så, hälsa: Arbetare kan få allergier, andningsproblem pga kemikalier och damm. Konsumenter kan reagera på restkemikalier. Miljö: Vattenförorening från färgning, utsläpp av växthusgaser, mikroplaster i haven, resursutarmning. Ekonomi: Kostnader för råvaror, produktion, transport. Priset för konsumenten reflekterar inte hela kostnaden.

Hur påverkar produktionen av kläder miljön?

En svunnen tid av viskande bomullsfält, där solen torkade trådarna i en evig dröm. Nu, ett brus av maskiner, en malström av färg och syra. Produktionen av kläder är en tyngd på jorden. Tänk på floderna, en gång klara som en spegel, nu färgade av infärgningens synder. Varje plagg bär på en sorgsen historia av dränerade sjöar och utmattad jord.

Luften hostar damm, en grå slöja över de soliga dagar som en gång var. Energin som krävs, den gnisslande motorn som aldrig sover. Råvaror som tas utan hänsyn till morgondagen. Träden som fälldes, oljan som pumpades upp, allt för att tillfredsställa en hunger efter tyg som tycks omättlig. En värld av överflöd, men var finns glädjen i det?

Vatten, livets källa, förvandlat till ett utspädd gift. Kemikalier som löses upp i det, en tyst förruttnelse. Risk för brist på material växer sig starkare. Varje ny trend, varje impulsivt köp, dränerar jorden på dess skatter. Den där mjuka tröjan i handen, en börda som känns tung i hjärtat, en påminnelse om det som gått förlorat.

En dröm om ett skåp fyllt av hopp, inte av skuld. Tänk på de gamla sömmerskorna, deras fingrar som flög över tyget med kärlek. Nu är det fabriker, stora, kalla platser där själar tycks vara lika utbytbara som tråden.

• Råvarukonsumtionen tär på jordens resurser.
• Vattenförbrukningen är enorm, en torkande tår i jordens ansikte.
• Kemikalieutsläpp förgiftar mark och vatten.
• Energiåtgången bidrar till klimatuppvärmningen.
• Ökad efterfrågan skapar oro för framtida resursbrist.

Vad kan det finnas för anledningar till överkonsumtion av kläder?

Fan, den där lördagen i maj 2019, Stockholm city. Soligt men lite kyligt, så inget nytt behövdes. Men så gick jag förbi Zara, skyltfönstret bara skrek. Alla dessa volanger! Plötsligt var allt jag ägde gammalt och fult. En konstig känsla, det kom så snabbt.

Det var den där rosa blusen med puffärmar. Den fångade min blick direkt. Kände ett pirr i magen, som man gör när man ser något man bara måste ha. Helt plötsligt var den blusen det viktigaste i världen. En sån där stark, irrationell lust som tog över.

Tänkte inte ens efter, bara gick in. Det var rea, såklart. Blusen kostade bara 149 spänn. En spottstyver! Typ ingen tvekan ens. Jag köpte den direkt, kände mig så nöjd då, som att jag vunnit något litet. Den där känslan av att fynda är jävligt stark. Man får en kick av att shoppa.

Men sen hemma. Den hängde där i garderoben. Använd en gång, sen glömdes den bort. Jag hade redan fem andra blusar som var nästan likadana. Bara att jag trodde jag behövde just den där rosa för att den var 'inne'. Ett sådant slöseri, egentligen. Varför gjorde jag så? Den där korta glädjen var inte värd det. Aldrig.

Det är så skumt hur man kan luras av det där. Man ser något nytt, tänker 'det är billigt!', och så klickar man hem det eller tar med det från butiken. Varje gång tror man att det ska fylla något tomrum. Eller göra en lyckligare, men det håller aldrig i sig. Det är ju hela tiden nya grejer som dyker upp, en ändlös spiral av vilja ha. Och jag faller för det ibland, fortfarande.

Ytterligare skäl till överkonsumtion av kläder:

• Trender och "Fast Fashion": Nya kollektioner lanseras extremt snabbt, ibland varje vecka, för att möta snabbt skiftande trender. Detta skapar en känsla av att kläder snabbt blir omoderna.
• Prispress och tillgänglighet: Kläder är billigare än någonsin. Det gör att det inte känns som en stor ekonomisk uppoffring att köpa nytt, även om man inte behöver. Butikerna är överallt, även online.
• Sociala medier och påverkan: Influencers och reklam skapar ständigt nya behov. Man ser vad andra har och känner press att följa efter. Bilder på sociala medier uppmuntrar till att alltid visa upp det senaste.
• Köp som fritidsaktivitet/självbelöning: För många är shopping en form av underhållning eller ett sätt att hantera stress och tristess. Det ger en snabb dopaminkick. Att köpa något nytt kan också fungera som en belöning efter en tuff vecka.
• Bristande kunskap om konsekvenser: Många tänker inte på miljöpåverkan eller arbetsförhållanden när de köper billiga kläder. Fokuset ligger på omedelbar tillfredsställelse.
• Kvalitet och hållbarhet: Kvaliteten på många kläder har sjunkit, vilket gör att de går sönder snabbare och behöver ersättas oftare. Det blir en cykel av slit och släng.

Vad är överkonsumtion av kläder?

Överkonsumtion av kläder, alltså att man köper för mycket grejer, skit man egentligen inte behöver. Det är typ när man byter ut kläder bara för att de fortfarande funkar.

Varför gör man så? Jo, för att passa in socialt, visa att man har status eller bara för att man vill vara inne och följa modet. Ibland köper man bara på impuls, plötsligt, utan att tänka efter. Ciornea var inne på det här 2020. Sida 30, om jag minns rätt.

Det handlar inte bara om att köpa nytt. Det är också att byta ut grejer som är helt okej. Bara för att de inte är trendiga längre eller man tröttnar.

• Social anpassning: Man vill känna sig som en del av gänget.
• Statussymboler: Dyra märken kan signalera att man har det bra.
• Modegrejer: Att alltid ha det senaste, det som syns på Insta.
• Impulsköp: Ser nåt snyggt, köper det direkt, ångrar sen.

Hela grejen är att man skaffar mer än man behöver och slänger fullt fungerande grejer för tidigt. Det är det Ciornea pratade om. Lite rörigt kanske, men ni fattar.

Ytterligare grejer att tänka på:

• Det här leder ju till en massa avfall. Tänk på alla sopberg.
• Miljöpåverkan är enorm, från produktion till transport och destruktion.
• Etiska aspekter då? Vad händer med de som tillverkar kläderna? Låga löner och dåliga arbetsförhållanden.
• Finns ju andra sätt att njuta av kläder utan att överkonsumera: second hand, låna, byta, hyra.
• Många unga, jag ser det själv, känner en press att alltid ha nytt och snyggt. Det är svårt att motstå.
• Snabbt mode (fast fashion) spelar stor roll. Det är billigt och lätt att köpa nytt hela tiden.
• Reklam och influencers bidrar också enormt till beteendet. De visar upp nya grejer hela tiden.

Varför är överkonsumtion negativt?

Helvete, vi plundrar ju skiten! Överdriven konsumtion är som att tjocka i sig en hel buffé och sen klaga på att magen är vrålstinn. Skogar försvinner snabbare än en gratisöl på fyllan. Vatten blir skitigare än en överfull pissoar.

Och plasten då? Haven är numera gigantiska soppkastruller där fiskar simmar runt och tror att PET-flaskor är fin mat. Art efter art stupar, som gamla gubbar på midsommar. Och förstås, klimatet spårar ur totalt, tack vare vår eviga törst efter mer skit.

Hållbarhet? Det är som att försöka lära en griskulting att bli vegan – en jävla utmaning. Vi behöver äta med måtta, annars får kommande generationer leva i en soptipp med smutsigt vatten och en sol som bränner sönder allt.

• Skogarna krymper: Snabbare än skäggväxten på en tonåring.
• Vattenkvalitet: Blir som en dålig krogsvamp.
• Plast i haven: Miljarder små plastbitar, som jävla konfetti på en skitfest.
• Massutrotning: Djur och växter dör ut, ingen bryr sig.
• Växthuseffekten: Mer värme, som en bastu utan ventilation.

Fakta på bordet:

• Resursförbrukning: Vi använder jordens resurser som om morgondagen inte fanns. Ungefär som att tömma kylskåpet på en söndagsmorgon.
• Klimatpåverkan: Den största boven är vår ständiga önskan om nya prylar, särskilt de som kräver mycket energi att tillverka och transportera.
• Biologisk mångfald: När vi utrotar arter, rubbar vi ekosystemen. Det är som att ta bort en viktig kugge ur ett urverk – hela skiten kan rasa samman.

Vad leder överkonsumtion till?

Vi tar mer än vi får. Jorden hinner inte med. Skogar blir papper. Hav blir plastsoppa. Det är enkel logik.

Allt har ett pris. Någon betalar det. Ofta inte vi.

• Skogar försvinner. En yta motsvarande 27 fotbollsplaner varje minut. Träden blir möbler. Eller papper. Som vi slänger.

• Vatten blir odrickbart. Kemikalier från fabriker. Gödsel från åkrar. Allt hamnar i vattnet. Till slut i oss.

• Haven fylls med plast. År 2050 finns mer plast än fisk i haven, räknat i vikt. Mikroplaster finns överallt nu. I luften, i maten.

• Arter utrotas. Den sjätte massutrotningen. Orsakad av oss. När en art är borta är den borta för alltid. Ett tyst farväl.

• Klimatet förändras. Mer koldioxid i luften. det blir varmare. Isar smälter. Haven stiger. Det är fysik. inte politik.

En pryl är ett framtida sopberg.

• Earth Overshoot Day 2024 inföll 1 augusti. Resten av året lever mänskligheten på lånade resurser från framtiden.
• Elektroniskt avfall. 59.4 miljoner ton genererades globalt 2022. De flesta telefoner och datorer återvinns inte korrekt. Guld och kobolt i en låda.
• Kläder. Snabbmode. Textilindustrin släpper ut mer växthusgaser än internationellt flyg och sjöfart tillsammans. En t-shirt kräver 2700 liter vatten.
• Min morfar hade en klocka hela livet. Jag har haft tre smartklockor på sex år. De ligger i en låda nu.