Vad är viktigast i ett ledarskap?

Vad är egentligen viktigast i ett ledarskap? Oj, den frågan har jag funderat på många gånger, speciellt efter den där gången med projektet “Blåbärsskörd” – minns ni det? Total katastrof, tills vi började verkligen lyssna på varandra.

Det viktigaste, för mig i alla fall, är att man inspirerar och stöttar. Inte bara pratar om det, utan gör det. Att se till att andra faktiskt lyckas, det är nyckeln. Förstår ni vad jag menar? Det är inte bara att ge order, nej nej, man måste förstå var folk står, vad de kan, vad de behöver för att nå fram. Som när Lisa i marknadsteamet kämpade med den nya kampanjen – hon behövde inte mer stress, utan en hjälpande hand och lite extra tid. Sen blommade hon ut! Det är så otroligt givande att se.

Sen, kommunikation. Herregud, hur många gånger har jag sett ledare som bara pratar och pratar, utan att lyssna? Det är ju inte ledarskap, det är monolog! Effektiv kommunikation, det betyder tydliga mål, visserligen, men också aktivt lyssnande. Och konstruktiv feedback – inte bara peka på fel, utan visa hur man kan göra bättre. Jag försöker verkligen jobba på den biten, men ibland… ja, ibland glömmer jag bort att andas och bara fokuserar på resultatet. Måste bli bättre på det!

Och empati, förståelse… det är ju självklarheter, eller hur? Men man blir förvånad hur ofta det glöms bort. Att lägga märke till andras känslor, att hantera dem på ett bra sätt – det skapar en så positiv och produktiv stämning! Jag läste någonstans, kanske var det någon studie eller artikel, att företag med hög grad av empati bland ledarna hade mycket högre anställdas nöjdhet – typ, 70% eller nåt sånt. Hög siffra, va? Men det känns ju helt logiskt, egentligen. Att känna sig sedd, hörd, motiverad – det är ju grunden till allt. Annars, vad är poängen? Att bygga något bra, tillsammans, det är väl det ledarskap handlar om? Eller hur?