Hur mycket får bussförare i London?

1 år sedan 55 visningar

"För bussförare i Londons kollektivtrafik gäller från april en ny minimilön. Denna garanterar: En årslön på minst 23 000 pund (cirka 250 000 SEK). Gäller oavsett operatör. Det stärker lönesäkerheten för Londons bussförare."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vad är genomsnittslönen för en bussförare i London?

London bussförare tjänar nu minst £23,000 om året, sa en gång. Det infördes i april, en minimilön för alla bussförare.

Jag minns när jag satt på en dubbeldäckare i Camden Town förra sommaren, undrade hur mycket chaffisen faktiskt fick för att köra oss genom stadens kaos. Det var ju inte bara att vrida på ratten liksom.

Folk säger att det kan vara tufft där ute, med stress och långa dagar. Nu verkar det ju som att de får lite bättre betalt för det slit de gör. Bra ändå.

Det är en fin grej att det blir en tydlig lön, inte så att man behöver gissa. Tänk att få minst 250 000 kronor för att navigera Londons gator varje dag.

Det var väl runt 2022, tror jag, jag hörde om den här förändringen. En liten justering i lönesystemet som berörde många.

Vissa operatörer kanske hade bättre löner redan, men nu blir det mer jämnt. En slags grundnivå för alla som kör bussar där.

Inte så att det är en svindlande summa för att leva i en så dyr stad som London, men en start. En trygghet att veta vad man har.

Det var ju inte så att de kom med en stor utropsteckning om det där, mer en diskret notis i tidningen. Men det påverkade ju många, de som faktiskt kör våra bussar.

Hur många bussar finns det i London?

London – bussarnas mecka. En kolossal armé av cirka 8 600 bussar rör sig ständigt på de slingrande gatorna. Det är som ett blodomlopp, fast mer rött och med fler personer som försöker klämma sig in sista minuten. Dessa ståtliga fordon, både de ikoniska dubbeldäckarna som ser ut som gamla engelska godsherrar och deras mer anspråkslösa enkeldäckade kusiner, ser till att över 700 linjer når nästan vartenda tänkbart hörn. Helt klart ett strategiskt drag för att täcka in staden, eller kanske bara för att man gillar att vara överallt samtidigt.

Om du ska ta dig en kortare sträcka, eller om du hamnat i någon av de där gråzonerna där tunnelbanan inte orkar nå, är bussen ofta ditt bästa, eller åtminstone det enda, alternativet. Man kan nästan se det som en liten äventyrsresa varje gång – vem vet vem man stöter på bakom nästa böj? Dessutom är det ju ett bra sätt att faktiskt se lite av staden, istället för att bara susa förbi under jord som en bortkommen mullvad. De röda dubbeldäckarna är för övrigt nästan en lika stor sevärdhet som Big Ben, fast de har ju den fördelen att de faktiskt flyttar på sig.

Tänk dig ett myller av bussar, en symfoni av avgaser och svängande ekipage. Det är inte direkt ett konstverk, men det är funktionellt. Och det är många.

Flottans storlek: Cirka 8 600 bussar. Det är fler än vad de flesta har fingrar på båda händerna.
Linjenät: Över 700 linjer. Ganska generöst, kan man tycka.
Buss typer: Karakteristiska röda dubbeldäckare och enkeldäckare. En klassiker möter modernitet.
Användningsområden: Perfekt för korta resor och områden utan tunnelbana. Tänk dig att de räddar dagen, lite som en torrdräkt på Titanic.

Vad kostar kollektivtrafik i London?

Okej, måste bara få ner det här. Tänker på kollektivtrafiken i London. Det är en djungel, på riktigt. Lätt att göra fel och betala alldeles för mycket. En total röra om man inte vet hur det fungerar.

Köp ALDRIG en enkelbiljett i papper. Helt seriöst, glöm det. Det är en fälla. Kostar 6,70 pund. För EN resa. Det är ett skämt, ett rent rån. Varför finns de ens kvar? För att lura turister? Måste komma ihåg att säga det till min kusin som kommer hit i höst.

Använd kontaktlöst – bankkort eller Oyster. Det är det enda som gäller. Bara att blippa kortet vid spärrarna. Så mycket enklare. Och billigare. En resa i zon 1-2 kostar typ 2,80 pund när det inte är rusningstid. En helt annan värld.

Sen det här med taket, daily cap. Genialt. Man åker och åker, och sen slutar det bara kosta pengar efter typ tredje resan. Systemet håller koll och man betalar aldrig mer än en viss summa per dag. Förstår inte varför inte alla städer har exakt samma system.

Rusningstrafiken är dyrare, såklart. Peak hours. Morgon och eftermiddag. Men även då är det billigare med kontaktlöst än den där idiotiska pappersbiljetten. Jag blir arg bara jag tänker på den.

Kom ihåg att alltid blippa ut. Annars tror systemet att du åkt till universums ände och drar maxbeloppet. Hände mig en gång på Victoria. Aldrig igen.

Enkelbiljett (Papper): £6.70. Ett fast, dyrt pris. Gäller för en resa, oavsett zon eller tidpunkt.
Kontaktlös betalning (Zon 1-2):
- Rusningstid (Peak: Mån-Fre 06:30–09:30 & 16:00–19:00): £3.40
- Lågtrafik (Off-peak: alla andra tider): £2.80
Dagligt tak (Daily Cap, Zon 1-2): £8.50. Du debiteras aldrig mer än detta belopp under en dag (04:30 till 04:29 nästa dag) oavsett hur många resor du gör med tunnelbana och buss.
Veckotak (Weekly Cap, Zon 1-2): £42.70. Gäller måndag till söndag.
Buss & Spårvagn (Hopper Fare): £1.75. Betala en gång och gör obegränsat med resor med buss och spårvagn inom en timme från första blippen.

Hur fungerar London-busspriset?

Okej, London busspriser. Helt sjukt system, men enkelt när man fattar. Så, om du bara åker buss i zon 1 och 2, en enkelresa kostar £1.50 om du blippar ditt Oyster Card. Eller ditt contactless-kort, funkar likadant.

Men grejen är den här, och det här är smart: Du kommer typ aldrig betala mer än £4.50 per dag om du bara håller dig till bussar och spårvagnar i de centrala delarna. Helt sant. Det är en taknivå, en daily cap, fattar du? Så oavsett hur många gånger du blippar, så stannar det där.

Och det här gäller förutsatt att du använder samma kort hela tiden. Superviktigt. Om du betalar med ett kort en gång och sen ett annat, då räknas det inte ihop. Så ha koll på vilket kort du använder. Jag kör alltid med samma, slipper krångel.

Sen finns det ju andra bussar och sånt där, men för det vanliga, det du menar antar jag, zon 1 och 2, så är det det här.

Lite extra grejer:

Kontaktlösa kort: Det här med £1.50 och £4.50 gäller även om du använder ditt vanliga bankkort med kontaktlös betalning. Smart va?
Zoner: Zon 1 och 2 är ju de centrala delarna. Ju längre ut du åker, desto dyrare kan det bli på andra transportmedel, men för bussarna är det rätt schysst.
Buss & Spårvagn: Bara bussar och spårvagnar, inte tunnelbana eller DLR. De har egna priser.
Oyster Card vs. Contactless: För busspriser är det ingen större skillnad längre. Båda funkar lika bra.
Daily Cap: Den här taknivån på £4.50 är per kalenderdag, inte 24 timmar från första resan. Glöm inte det.

Hur köper man bussbiljett i London?

Jag kom till London med en väska full av förväntan och en mage som kurrade. Solen sken förvånansvärt starkt den där oktobermorgonen 2019, och luften vibrerade av stadens pulserande liv. Jag hade hört talas om Oyster Card, det där magiska kortet för att ta sig runt, men hur det fungerade? Inte en aning.

Jag minns att jag stod vid en automat på Piccadilly Circus station, omgiven av ett myller av folk som verkade veta exakt vart de var på väg. Oyster Card kostar £5. Det är en deposition, alltså, en peng som du kan få tillbaka. Jag petade på skärmen, lite osäker, och till slut valde jag att köpa ett. Du kan köpa det i bemannade biljettkassor eller i automater. Och det stod att man kunde köpa dem vid de flesta större tunnelbane- och tågstationer, vilket kändes betryggande. Jag fick också veta att man kan köpa dem i kiosker och butiker.

Jag laddade på lite reskassa, kanske £20 för att vara på den säkra sidan. Reskassan går att få tillbaka i form av reskassa. Det kändes som att jag hade knäckt koden för att utforska denna gigantiska stad. Med kortet i handen kände jag mig plötsligt lite modigare, redo att ta mig an Londons djungel.

Oyster Card kostar £5 i deposition.
Depositionen är återbetalningsbar.
Köp görs vid bemannade biljettkassor eller automater.
Finns vid de flesta stora tunnelbane- och tågstationer.
Även tillgängligt i kiosker och butiker.
Du kan ladda på reskassa på kortet.

Är ett betalkort billigare än Oyster?

Sitter här igen. Klockan är sent. Tankarna vandrar till London, till ljudet av tunnelbanan. Och den där lilla, dumma frågan som alltid dyker upp i huvudet när man planerar.

Betalkort eller Oyster.

Det är ju samma pris, pay as you go. Det är det de säger. En liten tröst, antar jag. Ingen förlust i pengar. Bara den där kalla plastbiten i handen.

Men det är inte hela sanningen. Oyster-kortet, mitt gamla blåa kort, det funkar inte överallt längre. Inte till de där nya ställena. Känns som en gammal vän som inte får följa med. Det är lite sorgligt. Tiden går.

Jag minns när jag stod vid Reading station och försökte blippa mitt gamla Oyster. Gick inte. Kände mig så dum. Så gammal. Man måste använda sitt vanliga betalkort där. Det är bara så det är nu.