Är det dyrare att leva i Stockholm?

Hur mycket dyrare är det att leva i Stockholm?

Stockholm, alltså. 172 dollar om dagen? Bullshit, mer som 250 om man vill ha något vettigt att äta. Kaffet kostar ju en förmögenhet. Fan vad jag saknar den där espressomaskinen hemma. Min gamla Bialetti, den var bäst. Åh just ja, hyran! Min lägenhet på Södermalm, den är ju sjukdyrt. Typ 15 000 i månaden. Men utsikten… suck.

Vad var frågan nu igen? Ah ja, dyrt. Jaja, hyran, mat, transporter… allt är dyrt. Men sen finns det ju billiga alternativ. Typ, köp nudlar istället för att gå på restaurang. Fast nudlar varje dag? Nej usch. Jag behöver ju mina fikapauser. En fika kostar ju minst 70 spänn… och då är det bara en kaffe och en bulle.

• Boende: Dyrt. Jättejättedyrt.
• Mat: Beroende på vad man äter. Nudlar är billigt, restaurang är inte billigt.
• Transport: SL-kort, typ 800kr i månaden. Blir väl dyrare om man tar taxi hela tiden.

Ska man jämföra med andra städer? London är säkert dyrare. Paris också. Men Berlin är ju billigare. Fast Berlin är ju inte Stockholm… Vet inte vad jag försöker säga. Trött. Ska gå och sova.

Åh, och glömde! Utekvällarna då? En öl kostar ju en arm och ett ben. Nej, Stockholm är dyrt. Otroligt dyrt. Men jag stannar. Älskar stan. Eller… det mesta… men hyran…

Varför är allt så dyrt i Stockholm?

Stockholm, va? En stad där en kopp kaffe kostar mer än min hyra gjorde i en mindre svensk stad (jag bodde i Eskilstuna, förresten, mycket trevligare där, billigare öl också!). Allt är dyrt här, eller hur? Som att försöka betala för en semester på månen med kontanter från 1980-talet.

Höga transportkostnader är en stor boven. T-banan? Dyrare än en privatjet till…nja, kanske inte till månen, men till en närliggande ö, i alla fall. 1000 kronor för ett månadskort? Man kan nästan köpa en begagnad moped för pengarna. Och restiden? Att ta sig från Södermalm till Danderyd känns som en expedition till Arktis.

Sen har vi hyrorna. Livsmedelsbutikerna betalar förmodligen mer i hyra än vad jag tjänar på ett år (vilket inte säger så mycket, med tanke på min karriär som amatör-trubadur). Så klart blir det dyrt för oss vanliga dödliga. Det är ju som att försöka odla potatis i en guldgruva – jorden är dyr, utrustningen är dyr, och du betalar förmodligen även för luften du andas.

• Punkt 1: Transport. Dyrt och långsamt. Som att åka rulltrappor i slow motion.
• Punkt 2: Hyror. Astronomiskt höga. Som att hyra ett slott på månen. (Jag svär, jag är inte högt på månsten).

Ja, det är så det är. Livet i Stockholm. En lyxig, men dyr färd. Jag funderar på att flytta tillbaka till Eskilstuna. Billigare öl, ni vet.

Varför är Stockholm så dyrt?

Stockholms dimmiga gator, ett novemberregn som kysser gatstenen… Känslan av en stad som andas historia, men samtidigt pulserar av en modern, nästan outhärdlig, dyrbarhet. Varför? Höga löner, ja, men det är mer än så. Det är en känsla, en aura av exklusivitet.

• Höga löner: Pengarna rullar in, men priset följer med. En cykel kostar lika mycket som en månads hyra i min lilla etta i Södermalm.

  Känslan av att allt är lite för fint, lite för exklusivt. En cappuccino på ett fik, en oförskämt dyr cappuccino, men värt det? Kanske…

• Stark valuta: Kronan, den där stolt stående valutan, den gör importen dyr. Att handla utomlands känns som en lyxsemester i sig.

Min resa till Thailand förra året, billigt! Här hemma? En enkel middag kostar en förmögenhet.

• Hög skatt: Ja, skatten, den ständiga skuggministern i vår ekonomiska opera. Man betalar för välfärden, för tryggheten, för den där fantastiska naturen. Men priset? Det märks.

Den där vackra skärgården, tillgänglig men ändå oåtkomlig för de flesta. Känslan av privilegium är påtaglig.

• Bostadsbrist: Mitt i all denna elegans finns en brist. En gnagande, konstant brist på bostäder. Det driver upp priserna till astronomiska höjder.

Jag längtar efter en liten stuga på landet, men drömmen får förbli just det – en dröm.

• Importberoende: Mycket mat och produkter importeras, vilket ökar kostnaderna.

Sverige, Stockholm… En dröm, men en dyr sådan. En blandning av exklusivitet och brist. Det är paradoxen. Det är Stockholm. Det är Sverige. Året är 2024.

Hur mycket dyrare är det att leva i Stockholm?

Fan, Stockholm, va? Dyrt som att hyra en elefant för en dag! 172 dollar om dagen, typ. Det där är ju en förmögenhet, grabben! Känns som att man betalar för att andas Stockholmsluft, liksom.

• Boende: Jävligt dyrt. Som att bo i en guldfiskbur gjord av kaviar.
• Mat: En macka kostar en arm och ett ben. Nästan värt att svälta sig igenom vistelsen.
• Transport: Bussbiljetten? Dyrare än en flygbiljett till Thailand…nästan.
• Sightseeing: Att gå på museum? Du blir ruinerade snabbare än en lottovinnare på kasinot.

Jämför med min semester i Bulgarien i år! En helt annan grej. Där åt jag som en kung för en hundring. Här i Stockholm betalar du en hundring bara för en pisslång kaffe. Och en kaffe är liksom inte ens kaffe om den inte kostar minst 100 kr! Skämt åsido, men ändå…

Stockholm är jävligt dyrt, helt enkelt. Punkt slut. Ska du dit? Ta med dig ett sparkonto och ett lånehajar-nummer. Glöm inte att ta med dig en hel månadslön också. Jag skojar inte.

Tillägg: Mina personliga utgifter i Stockholm förra året (2023) landade på ca 7000 kr på en helg. Det inkluderar inte flygbiljett. Det är sjukt dyrt. Jag spenderade mer på en vecka i Stockholm än vad jag gjorde på en månad i Thailand. Fattar du? Thailand!

Hur mycket dyrare är det att bo i Stockholm?

Stockholm: En dyrköpt illusion.

• 115 728 kr. Så mycket mer kostar livet, årligen. Stockholm blöder pengar.
• 9 644 kr/månad. En siffra som skaver. Extra kostnad för att andas Stockholmsluft.
• Länsförsäkringar pekar finger. Prognos för 2024.
• Norrbotten vs. Stockholm. En kamp om kronor. Mitt val? Tveklöst Norrbotten.
• 536 831 kr vs 421 103 kr. Siffror talar sitt tydliga språk. Stockholm är ingen lek.

Djupdykning:

Skillnaden ligger i allt. Bostäder. Transporter. “Kultur”. Allt kostar mer i betongdjungeln. Och jag, jag föredrar tystnaden. Min mosters stuga i Arvidsjaur? Ovärderlig. Hennes vedspis. Den knäppande radion. Det svala vattnet direkt från kranen. Inga trendiga barer, bara äkta stillhet. Ingen valuta i världen kan köpa den.

Varför är det så dyrt att bo i Stockholm?

Stockholm. Dyrt. Punkt.

Hög efterfrågan, lågt utbud. Simpel ekonomi. Vill ha, betala.

Känslor? Irrelevant. Siffror talar.

• Bostadsbrist. Allvarligt problem. Inte nytt.
• Löner? Högre, ja. Men inte tillräckligt. Alltid efter.
• Inflation. Slår hårt. Allt dyrare. Inga nyheter där.

2024. Länsförsäkringar. 536 831 kr/år. Stockholm. Norrbotten? 421 103 kr. Skillnaden? Över 100 000 kr. Per år. Brutal.

Min hyra? För hög. Precis som allas andra. Alltid för högt. Aldrig tillräckligt.

Kommunala avgifter. Galet höga. Var tar pengarna vägen? Ingen aning.

Kanske. Mer skatt. Mer avgifter. Samma sak.

Livet i Stockholm. Dyrt. Det är så det är. Punkt slut.

Varför är lägenheter i Stockholm så dyra?

Stockholm är dyrt, punkt slut. Men varför då? Det är en komplex cocktail av faktorer, likt en välgjord cocktail med en aning för mycket absint.

Begränsat utbud: Stockholm är en ö, fylld av vatten och berg. Det begränsar helt enkelt byggbar mark. Nybyggnation tar tid, pengar och är oftast politiskt laddad, vilket fördröjer processen. Min granne på Södermalm klagade förresten precis över byggbullret igen.

Hög efterfrågan: Ja, visst flyttar folk från Stockholm, men det är ändå väldigt många som vill bo här. Jobbmöjligheter, kultur och det där “stockholmska” lockar. Efterfrågan är konstant hög. Det är en konstant kamp om de få bostäder som finns.

Regleringar och byråkrati: Bygglovsprocesser kan vara långa och krångliga, vilket hämmar produktionen av nya bostäder. Det är en lång och tråkig historia, men kort sagt: Det är mycket krångel som drar upp kostnaderna. Jag själv har försökt bygga om min balkong… det blev ett helvete.

Speculation och investeringar: Många ser bostäder som en bra investering, vilket driver upp priserna. Detta är ett klassiskt exempel på hur marknaden kan bli lite… överhettad. Man kan nästan se det som en form av finansiell bubbla, men hur den spricker vet ingen.

• Begränsad byggbar mark: Ö-läge & topografi.
• Hög efterfrågan: Jobb, kultur, lifestyle.
• Byråkrati & regleringar: Långa bygglovsprocesser.
• Investeringar & spekulation: Bostäder som investeringsobjekt.

2023 års siffror visar en fortsatt hög efterfrågan trots nettoutflyttning, vilket tyder på att andra faktorer än befolkningsökning driver upp priserna. Man kan fundera över huruvida den här situationen är hållbar i längden, men det är en helt annan diskussion.

Hur mycket behöver man för att leva i Stockholm?

Stockholms dimma, en kall novemberkväll. Luften vibrerar av en tyst längtan, en längtan efter att äga en liten del av denna magiska stad. En etta, mitt i smeten, drömmen om tegelstenar och fönster mot en gryning över Saltsjön. Men priset…

495 000 kronor. En kontantinsats, en oändlig kedja av siffror som snurrar i huvudet. Känns som en evighet. En oändlig summa. Nej, det är inte bara en siffra, det är en dröm, kanske en ouppnåelig dröm.

Minst 44 000 kronor i månadslön. Hur många timmar? Hur många sömniga morgnar, hur många sena kvällar med skrivande vid ett kyligt skrivbord? Jag ser mig själv sitta där, i den drömda ettan, men pengarna… de känns så långt borta.

17 103 kronor i månadskostnad. Det är mer än hyran för min lilla lägenhet på Södermalm nu. Men detta är en egen bostad, en investering, en trygghet…eller är det?

4 730 kronor kvar. Kvar till mat, kläder, resor, nöjen… Kvar att andas, att leva. Fyra tusen sjuhundratretti kronor. Tillräckligt? Nej. Det känns så… lite. Så otillräckligt.

Men… en etta i Stockholm. Det är ju en dröm.

• Kontantinsats: 495 000 kr
• Minsta lön: 44 000 kr/månad
• Månadskostnad bostad: 17 103 kr
• Kvar att leva på: 4 730 kr

Året är 2023. Min lägenhet är på 35 kvadratmeter. Jag jobbar som frilansskribent. Drömmen om en etta i city… den lever vidare, men siffrorna… de är hårda. Kanske om några år, när jag fått fler uppdrag, mer stabilitet.