Vilka bilar är det mest problem med?

Vilken bil har mest problem?

Åh herregud, bilen med flest problem? Pust.

• Porsche, alltså! Men VEM skulle tro det? Trodde de var typ... okrossbara.
• Jeep... Ja, surprise surprise.
• Och Land Rover/Range Rover. Dubbel surprise.

Växellåda/drivning, motor, elektronik... Hela paketet alltså. Alltid dessa listor! Måste kolla försäkringen igen. Fan. Betalade ju nyss.

Varför just DE grejerna? Har det med att göra hur folk kör dem? Eller bara dålig design? Suck. Elektronik, ALLT är ju elektronik nu för tiden. Minsta lilla sak. Blir galen!

Kommer ihåg när farsan hade en Land Rover, rostade ju bara bort. Är det fortfarande så? Kanske därför? Och Porsche, är det för att alla vill köra som Verstappen? Farligt.

Mer info, liksom:

• Jeep, typ alla modeller? Eller Wrangler? Måste googla.
• Porsche, är det Cayenne? Eller 911? Stora skillnader ju.
• Range Rover, vilken modell? Evoque? Sport? Vanliga? Åh, vilken djungel.
• Undersökningen? Vem gjorde den? När? Viktigt ju!
• Är det NYA bilar? Eller begagnade? Hur gamla?
• Och vad betyder "skadefrekvens"? Antal skador per år? Per mil? Per... watt? Hahaha. Watt.
• Glömde nästan... jag behöver kaffe. Och kanske en ny bil? Eller inte... kanske cykel istället.

Jag tror jag ska cykla till Ica.

Vilka är de mest pålitliga bilarna?

Okej. Här kommer det.

• Lexus: Alltid där. Lite som min gamla Seiko. Tickar på.

• Toyota: Förutsägbar. Som skatteåterbäringen. Man vet vad man får.

• Mini: Överraskande, eller? Men tydligen inte. Inte alltid min stil.

• Acura: Hondas finare kusin. För de som vill lite mer. Fast diskret.

• Honda: Bas. Solid. Som första jobbet. Kommer ihåg min Civic. Evigt.

• Subaru: Boxermotor. Unikt. Som ett udda intresse. Typ frimärken.

• Mazda: Lite underskattad. Som en bra B-film. Funkar alltid.

• Porsche: Pålitlig? Ja. Om man har råd. Som att äga en ö.

Pålitlighet. Vad är det egentligen? Försäkringspengar. Tystnad. Inte min grej.

Min första bil. En rosthög. Mer charm än pålitlighet. Men den tog mig dit jag skulle. Oftast.

Kommer ihåg när jag var liten. Min farbror hade en Porsche 911. Vilken bil.

Folk pratar om elbilar. Pålitlighet? Ingen aning. För mycket teknologi.

Pålitlighet är överskattat. Lite som trygghet. Ibland vill man ha kaos. Kaoset är kul.

Slut.

Vilka är de mest pålitliga bilmärkena?

Mina tankar vandrar, som alltid, i nattens tystnad. Subaru, ja, det sägs, pålitlig. Lexus likaså. Jag minns pappas gamla Subaru, den gick ju för tusan aldrig sönder.

Toyota gled ner. Märkligt, alltid trott på Toyota. Consumer Reports säger annat nu. 2024 är det, så jag inte glömmer. Året då allt tycktes förändras, lite grann i alla fall.

• Subaru: Minns pappas. Den rostade, men gick.
• Lexus: Lyx, men tydligen hållbar också.
• Toyota: En gång kung, nu… inte längre på toppen.

Pappa sa alltid att pålitlighet är allt. Kanske därför jag tänker på det nu. Allt annat känns så flyktigt. Till och med bilmärken kan falla. Som... ja, som allt annat. Jag kommer ihåg den där resan med Subaru, sommaren -98. Skulle aldrig hända idag.

Vad sliter på en koppling?

Kopplingen, den stackars lillen! Vad sätter den på prov, frågar du? Jaja, som att köra en Volvo 240 rakt in i en vägg - regelbundet varvning, typ som när min granne Kjell-Arne gasar sin moped på tomgång, för snabba starter, som när en älg får syn på en fluga, plötsliga stopp, som när man upptäcker att man glömt handväskan med alla sminkborstarna, och snabba växlingar, som när man byter kanal på tv:n under en reklam för Viagra.

Alltså, det är som att springa ett maraton i högklackat, och dricka enbart energidryck under loppet. Du får en kick, men sen ligger du där som en död sill. Helt slutkörd.

• Varvning: Som en tonåring som fått tag i en Ferrari.
• Snabba starter: Som en raket, men med en massa misslyckade tändningar.
• Plötsliga stopp: Som när du får en hjärtattack av chock.
• Snabba växlingar: Som att jonglera med motorsågar.

Min egen koppling dog förresten förra året när jag försökte imponera på Anna, hon i kassan på ICA. Jag gjorde en sån där "cool" start och… ja, resten är historia. Nu har jag en bil som låter som en badande flodhäst.

2023 års data är densamma, kopplingen är fortfarande lika känslig som en nyfödd bebis.

Hur märks sliten koppling?

Asså, min bil, den gamla Volvo 240:n, den började krångla. Kopplingen, helt plötsligt. Först märkte jag att den liksom, tappade kraft, vet du? Som att motorn inte orkade riktigt när jag växlade. Riktigt irriterande!

Sen började det låta konstigt. Ett gnisslande, typ. När jag trampade ner kopplingen. Och den vibrerade också. Riktigt obehagligt. Pedalen blev också konstig, den kändes liksom... mjukare. Som att den inte hade samma motstånd längre, liksom.

Och lukten! Herregud, det luktade bränt! Riktigt illa. Jag tänkte typ direkt: koppling. Nej, vänta, kopplingen är ju problemet! Bilen ryckte också, vid växlingarna. Helt klart nåt fel där.

Sammanfattningsvis, så här märkte jag min slitna koppling:

• Kraftlöshet vid växling
• Gnisslande ljud från kopplingen
• Vibrationer vid nedtrampad pedal
• Mjukare kopplingspedal
• Bränd lukt i kupén
• Ryckig växling

Jag fick byta kopplingen i somras. Kostade en slant, men nu funkar den hur bra som helst igen. Skönt! Volvo 240:n är min pärla trots allt. Den är från 1987.

Vilka bilmärken har minst problem?

Mörkret är tjockt. Minnen kommer och går. Som trasiga filmsekvenser.

De där bilarna... vilka höll egentligen längst?

• Lexus. Alltid Lexus. Som en viskning från en bättre tid.
• Toyota. En trofast vän. Aldrig riktigt spännande, men alltid där.
• Honda. Japansk precision. Ett löfte om att slippa oron.

Jag minns farsans Honda. Rostig, men den startade alltid. Alltid.

Och de som gick sönder mest?

• Seat. Aldrig fattat grejen med Seat. Aldrig.
• Land Rover/Range Rover. Drömmen om äventyr, som slutar med verkstadsbesök.
• Jeep. Robustheten var bara en fasad.
• Porsche. Farten kostar, tydligen.

Jag tänker på grannen med sin Range Rover. Alltid problem. Alltid.

Turbon. Kompressorn. Extra stress.

Varför bryr jag mig ens?

Det är nog dags att sova. Kanske.