Varför kan jag inte känna mig älskad?

Varför känner jag att jag inte är älskad?

Varför den där känslan? Oälskad... Som en ensam vante kvarglömd i snön, januari.

Låg självkänsla: en grå dimma. Förtjänar jag? Frågan ekar i det tomma rummet.

Trauma, ett spöke. Det som hände viskar: inte värd något. Inte värd kärlek.

Snön fortsätter falla.

En vinterdag, 2003. Farmors kramar kändes... varma. Finns den värmen kvar?

Kanske glimtar av den?

Det var tryggt då. Tryggheten... nu?

Överlevnad. Jag överlevde ju. Det måste betyda något, eller hur? Jag lever ju.

Kärleken kanske finns, gömd under all snö. En liten blomma, väntandes.

Att finna värde i sig själv. Är inte lätt. Jobbigt liksom. En kamp varje dag typ.

• Självkänsla: Dålig självkänsla kan föda tankar om att vara ovärdig kärlek.

• Trauma: Traumatiska upplevelser kan leda till en känsla av oälskvärdhet.

Varför känner jag inte kärlek?

Varför känner jag inte kärlek… frågan ekar tomt.

• Relationsångest? Det är som en skugga som alltid finns där.

• Kommunikationsproblem... ja, det stämmer. Små saker blir stora, missförstånd staplas.

Jag känner igen det. Minns bråken med Anna, om disken. Inte disken egentligen, utan känslan av att inte bli sedd.

• Olika behov. Hon ville prata, jag ville vara tyst. Jag klarade inte av hennes behov.

Jag vet inte vad jag vill. Är jag rädd för kärlek? Jag tänker på pappa, hur han aldrig sa "jag älskar dig". Har det smittat av sig?

• Kanske är det ångesten som talar. Inte jag. Eller, är det jag?

Jag vet inte längre vad som är vad. Det gör ont.

När jag tänker efter var min rädsla för kärlek starkare när jag hade mindre kontroll över mitt liv. Jag arbetade på lagret då. Nu är jag chef, men känslan finns kvar. Kanske är det just det: kontroll. Jag vill kontrollera kärleken, och det går ju inte. Fånigt.

Varför litar jag inte på min partner?

Varför misstror du din partner? Ja, den frågan är ju lika behaglig som en rotfyllning, eller hur?

• Tidigare trauman, det gamla vanliga: Hade en hamster som bet mig en gång. Kanske är det därför jag alltid väntar mig det värsta av alla, inklusive min stackars partner. Vem vet?

• Rädsla för svek: Som att vara rädd för att katten ska riva sönder soffan. Fast soffan är ditt hjärta och katten är... ja, du fattar. Man vill ju inte ha en sönderriven soffa! Jag vill inte.

• Känslomässig osäkerhet: En sårbarhet som lika gärna kunde vara en dåligt plogad gata. Halkigt värre.

• Misstänksamhet: Du överväger kanske att installera övervakningskameror? (Skoja bara... eller?)

• Kontrollbehov: Lite som att vilja bestämma vilken film ni ska se. Fast 24/7. Lite väl intensivt kanske?

• Svårigheter att vara sårbar: Visst är det lockande att bygga en mur runt sitt hjärta? Men vem vill bo i ett fängelse? Utom möjligen fåglarna då.

Bonusinfo: Tillit är lite som en krukväxt. Glömmer du att vattna den så dör den. Och övervattnar du den så dränker du den. En balansgång, helt enkelt.

Vad är kontrollbehov i ett förhållande?

Kontrollbehov: Mörker i relationen.

• Dominans. Total.

• Styrning. Allt.

• Orsak: Osäkerhet. Svaghet.

• Konsekvens: Frihetsberövande.

• Förtroende? Finns inte.

• Mina erfarenheter i området kring Stureplan är mörka.

• Kontroll: Gift.

• Kärlek dör.

• Jag? Oanständig iakttagare.

• Säkerhet: Illusion.

Vad kan man göra för att bekräfta sin partner?

Minns den där sommaren 2023, vi var i Falkenberg. Stranden, solnedgången… så vackert. Men jag kände mig… tom. Kände mig osäker på om han verkligen kände samma sak.

Det där med att bekräfta varandra, det var liksom en konstant kamp. Han sa han älskade mig, men jag behövde se det. Behövde mer än ord.

En kväll, satt vi på vår balkong, drack vin. Jag sa det rakt ut; att jag kände mig osäker. Han blev tyst, lite förvånad tror jag. Sedan kramade han mig länge. Jätte länge. Det var… fantastiskt. Men det var inte alltid så.

Det var inte alltid presenter eller stora gester. Små saker hjälpte mer. Som när han kom ihåg min favoritglass, eller tog initiativ till en mysig kväll hemma.

Han är inte perfekt, inte alls. Ibland glömmer han saker, men han försöker. Han försöker verkligen. Och den ansträngningen är väldigt viktig.

Att ge varandra utrymme är också viktigt, märkte jag. Vi behövde både tid tillsammans och tid isär, för att kunna uppskatta varandra.

• Lista över saker som funkar för oss:
  • Överraskningar (små!)
  • Vara närvarande, lyssna aktivt
  • Fysisk kontakt, inte bara sex
  • Bekräftelse med ord, men äkta ord
  • Tidsenligt utrymme
  • Stödja varandra i allt
  • Gemensamma aktiviteter

Ja, Falkenberg-sommaren var egentligen starten på något nytt. Inte bara en semester utan en insikt. En insikt om vad som faktiskt behövs för att ett förhållande ska fungera. Och det handlar inte om flashiga saker, utan om små, genuina handlingar. Och att våga prata om osäkerheten. Det var skitjobbigt, men så värt det.

Hur får man en bättre relation med sin partner?

Okej, här kommer lite tankar om det där med relationer, skrivet precis sådär:

• Kommunicera aktivt. Alltså, verkligen lyssna, inte bara vänta på din tur att prata. Intresse, genuint sådant, är A och O. Och ja, visa att du hänger med.

• Ömhet är superviktigt. Fysisk kontakt, små gester, det gör underverk. Bekräfta känslor. Erkänn att det din partner känner är giltigt. Minns min farfars ord: "En klapp på axeln kan vara guld värd."

• Uppmärksamma handlingar. Se vad din partner gör, inte bara vad hen säger. Ett diskat bord kan betyda mer än tusen "jag älskar dig."

• Ge råd sparsamt. Ibland vill folk bara bli hörda. Ibland behövs handling. Man kan också köpa en glass.

Fler relations-tänkvärdheter:

• Överraska! En oväntad blomma, ett litet meddelande, en utflykt. Bryt rutinen!

• Ha egna intressen. Man måste inte göra allt tillsammans. Utrymme för personlig utveckling håller relationen levande.

• Var förlåtande. Ingen är perfekt. Håll inte på gamla oförätter. Det är bara jobbigt.

• Skratta ihop. En relation utan humor är dömd att misslyckas.

Varför bråkar man mycket i ett förhållande?

Oj, bråkar vi hela tiden? Varför? Fan, jobbigt.

• Kommunikation! Alltid kommunikation. Är jag tydlig? Är han?

• Behov. Vad behöver jag? Vad fan behöver han? Glömmer vi bort varandra?

• Missförstånd... Blir så trött på missförstånd. Som den gången med... nej, släpp det.

• Frustration. Jag blir sjukt frustrerad. Han med? Eller bara irriterad? Är det samma sak?

• Emotionella behov... låter så pretto. Men typ, känner mig inte sedd ibland. Gör han?

• Det här med förväntningar... mina är skyhöga, kanske. Hans? Låga? Anpassa!!!

• Underliggande problem? Vadå? Barndomen? Ekonomi? Måste prata om det... eller?

Lavendla säger parterapi. Är det ett alternativ? Hatar terapi. Men bråken suger.

Har fan inte råd med terapi. Men vad gör man? Måste sluta skrika. Han med.

Ska jag googla kommunikationstekniker? Låter sjukt tråkigt. Måste fan ta tag i det.

Vad ska man göra om man inte känner sig älskad?

Ajdå, inte älskad… känns ju inte bra. Varför känner jag så?

• Prata med nån! Alltså, en riktig person. Inte bara scrolla. Lavendla erbjuder parterapi. Kanske det?

• Parterapi… jobbigt ju. Men bättre än att bara… vara. Jag är inte kär längre. Panik! Är jag?

• Måste sluta ignorera det. Varför känner jag så här?

• Stöd är A och O. Men vem ska jag prata med? Mamma? Nej, inte om det här.

• Lavendla… "vi gör det svåra lättare". Låter ju bra. Fast klyschigt.

• 14 frågor och svar om att inte vara kär. Klickar inte. Orkar inte läsa just nu.

Mer info typ?

• Lavendla verkar seriösa. Legitima psykologer. Kanske värt ett försök.

• Tänk om det bara är en fas? En dålig dag? Jag hatar att inte veta.