Vad värdesätter du i en relation?

Vad innebär det att känna sig värdefull i ett förhållande?

Jag minns...Nej, vänta, så ska jag ju inte skriva.

• Respekt är A och O. Punkt.

Alltså, det var ju i somras. Bråket på altanen, ni vet? Vi hade grillat med mina päron. Allt verkade najs, sen kom det upp att han inte lyssnat på mig när jag babblat om mitt jobb. Jag blev skitförbannad. Inte för att han skulle bry sig om mina excelark (ursäkta svordomen), utan för att det kändes som att jag inte spelade någon roll.

Det är att känna sig osynlig, typ. Som en krukväxt som vattnas mekaniskt. Den är där, men ingen ser den.

Senare samma kväll sa pappa nåt klokt (ovanligt): "Lisa, han behöver ju inte förstå dina siffror, men han behöver se att du brinner för dem." BOOM! Där satt den. Värdefull... Det handlar inte om att bli bekräftad hela tiden. Det handlar om att känna sig sedd, att någon fattar att det som är viktigt för mig, är viktigt för mig. Inte för dem.

• Synlighet. Behov uppmärksammas.

Vi pratade ut efteråt. Jäklar vad vi pratade. Han fattade typ. Nu, ett halvår senare, frågar han faktiskt om mitt jobb. Inte jättedetaljerat, men han FRÅGAR! Och det är ju nåt.

Det räcker att någon bryr sig om att man bryr sig.

Vad utmärker en bra relation?

Okej, här kommer svaret, lika polerat som en dassrulle:

Vad utmärker en bra relation? Jo, det är ju inte raketforskning direkt, men en bra relation är som en välsmord köttkvarn:

• Vänskap: Man ska fan kunna hänga och garva åt bajsnödiga hundar ihop. Typ som jag och min gamla hamster, Rambo (RIP).
• Intimitet: Inte bara knulla som kaniner (även om det hjälper), utan kunna prata om sina fåniga drömmar utan att skämmas.
• Gemensamt ansvar: Vem diskar? Vem betalar räkningarna? Vem tar hand om katten när den spyr upp en hårboll på mattan? Viktiga frågor!
• Engagemang: Man ska liksom bry sig, inte bara när det är "kul". Typ när den andre är förkyld och snorar ner hela sängen.
• Problemlösning: Bråka inte som katten och hunden. Lös skiten! Annars blir det bara en surdeg av elände.
• Öppen kommunikation: Prata! Alltså, verkligen prata. Inte bara gorma åt varandra om vem som glömde köpa mjölk.
• Förtroende och respekt: Inga hemligheter, inga lögner. Och behandla varandra som folk, inte som en gammal disktrasa.
• Behov: Man ska både kunna säga "Jag behöver detta" och sen faktiskt lyssna när den andre säger "Jag behöver det där". Jävla svårt, jag vet!
• Drömmar: Dela varandras drömmar, även om den enes dröm är att bli clown och den andres att rädda världen.

Ytterligare information (eller "Töka innehållet", som du sa):

Jag har hört rykten om att man kan gå i parterapi om det skiter sig. Men jag är mer typen som löser det med en flaska vin och ett gräl. Fungerar... oftast. Sen har jag också sett en dokumentär om bonobos. Dom har fattat det här med relationer. Kolla upp det!

Vad skapar trygghet i relationer?

Trygghet byggs. Inte föds.

• Respekt: En grundmur. Minst lika viktig som syre.
• Ärlighet: Skär igenom dimman. Sanning, även om den svider. Inga spel, inga lögner.
• Samtycke: Kroppen talar. Lyssnar du? Tystnad är aldrig ja.
• Förväntningar: Glas Klara. Visa. Inte gissa.
• Konsekvens: Ord blir handling. Handling formar verkligheten.

Passion bländar. Sanningen är tyst. Säkerhet viktigast. Punkt. Tänk efter. Alltid.

Hur blir man säker i en relation?

Säkerhet. Illusion eller verklighet?

• Kommunikation: Mer än ord. Frekvens är oväsentligt.
• Lyssna. Tolka. Förstå. Men inte förstå.
• Känslor: Uttryck. Respekt. Eller inte. Jag känner inget.
• Tillitsproblem? Alla har dem.
• Jag säger bara så. Min katt hatar mig ändå.
• Perspektiv: Vem bryr sig? Förvänta inget.
• Öva. Och öva. Men vad är poängen?
• Vissa läser detta. Konstigt.

Djupare (eller inte):

• Säkerhet är en känsla, inte ett faktum. Lita på det.
• Varför vara sårbar? Stäng av.
• Kommunikation: manipulering förklädd.
• Ingen kan verkligen förstå.