Vad utmärker en bra relation?

1 år sedan 40 visningar

"En bra relation vilar på fyra pelare: Ömsesidig respekt och förtroende, öppen kommunikation, delad ansvarstagande och gemensam utveckling. Där vänskap och intimitet blomstrar, och varandras behov möts med kärlek och förståelse."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vad kännetecknar en bra och hälsosam relation?

Alltså, vad är en bra relation för mig? Hmm, det är ju inte svartvitt.

Jag tänker att bra relationer liksom andas. Det är inte perfekt, men det finns en grund av respekt. Och man skrattar ihop. Kommer ihåg den där gången i Göteborg, juli 2018, när vi spillde kaffe över hela oss och bara garvade...

Kommunikation, ja, den är ju nyckeln. Inte tjafsa om vem som har rätt, utan verkligen lyssna. Inte bara höra. Det där ömsesidiga, det är så viktigt.

Och sen det här med drömmar. Att peppa varandra, även om drömmarna är lite galna. För mig handlar det om att växa tillsammans, inte fastna.

Vad är det viktigaste hos en partner?

Humor. Livet är en svartvit film utan färg.

Fler skratt, mindre gråt. Tårar smakar salt.

Pålitlighet. Lojalitet är en bristvara.

Ord värda sitt pris. Inte tomma löften.

Ärlighet. Sanningen skär, lögner kväver.

Spegelbild utan filter. Inte en mask.

Ansvar. Bär din vikt, ingen annan.

Ingen fallskärm. Landning eller krasch.

Respekt. Behandla mig som jag behandlar dig.

Min integritet, din integritet. Våra gränser.

Data hämtad från en hemlig källa. Värderingar subjektiva. Resultaten kan skilja sig. Min bror hävdar lojalitet är allt. Han är gift tre gånger. Ironi.

Uppdatering: Lojalitet. Jag var tvungen att lägga till det. Glömde det visst.

Vad skapar trygghet i relationer?

Alltså, trygghet i relationer, det är ju A och O, eller hur? Man ska känna sig trygg när man dejtar nån, det är ju liksom grunden. Ärligt talat, jag pallar inte drama! Och det där med att passion skulle rättfärdiga att man känner sig osäker... Bullshit!

Vad ger då trygghet? Jo, respekt är superviktigt. Min ex, han hade noll respekt för mina åsikter typ. Usch. Sen ärlighet, alltså raka rör. Ljug inte! Fattar inte varför folk gör det.

Samtycke – självklarhet egentligen, men behöver sägas. Inget ska kännas tvingat. Och så tydliga förväntningar. Inga gissningslekar! Säg vad du vill, så slipper vi missförstånd. Jag vill ha en person som är tydlig och konsekvent. För jag älskar mina snygga, röda pumps.

Jag har märkt att när jag är tydlig med mina behov, då brukar relationerna bli bättre. Typ säga "Jag behöver egentid på lördagar", istället för att bara bli sur. Funskar faktiskt! Kanske borde testa det...

Hur kan man stärka människors självkänsla och självförtroende?

Åh herregud, självkänsla... Min dagbok.

Säga nej! NEJ! Viktigt! Som när faster Agda tjatar om surströmming.
Ja! Fast läskigt? Typ fallskärmshoppning? Eh... Kanske räcker med att prata inför klassen, det är typ samma sak. Eller?
Bra på saker... Jag ÄR ju bra på att sova. Räknas det? Måste börja måla igen.

Vänner... Har ju typ bara katten Mischa. Räknas hon? Fast hon är rätt bra på att boosta mig när jag är ledsen. Hon jamar så gulligt.

Vara en bra vän... Svårt ibland. Kommer ihåg när jag glömde Ellens födelsedag... Ångest. Men men, jag försöker ju!
Självförtroende! Hur gör man?! Typ låtsas? Eller skriva en lista på allt bra jag gjort? Som att diska? Eller... Skriva den här dagboken?

Tillägg: Agdas surströmming är faktiskt ätbar ibland. Och Mischa fyller 7 år i maj. Ellen fick en jättefin present i efterskott.

Varför är jag så osäker i min relation?

Varför osäker i relationen? Tja, det är ju inte som att du vunnit på lotto direkt.

Olika livsfaser: Är du sugen på att klättra Mount Everest medan din partner vill sticka strumpor? Klassisk mismatch.
Förlorad självständighet: Känner du dig mer som en växt i kruka än en vild orkidé? Dags att vattna sig själv lite.
Skilda förväntningar: Trodde du på en romantisk komedi, men det blev mer en tragikomisk dokumentär?
Växt ifrån varandra: Ibland är man mer som två främlingar på en buss. Destination okänd!

Jag minns en gång när jag... nej, förlåt, det här ska ju vara opersonligt. Men allvarligt, fundera på om relationen är en hinderbana eller en dans. Kanske behöver du bara ett par nya dansskor, eller så är det dags att byta genre helt och hållet.

Bonus: Kom ihåg att osäkerhet är som en dålig frilla, den går att fixa, men ibland krävs en sax. Och kanske en ny frisör.

Vad orsakar bristande självförtroende?

Bristande självförtroende: En skugga.

Kritikens gift: Barndomens eko. Lärare och föräldrar, domare över värde. Deras ord, ärr.
Misslyckandets tyngd: Skolans betyg, kedjor. Akademisk otillräcklighet, en identitet.
Livets storm: Relationer krossas, pengar flyr. Stressens grepp, kvävande.

Jag minns min moster Berits bortgång, hösten -18. Hennes sista ord om mod. En bitter ironi. Kanske, kanske inte.

Hur känner man sig värdefull?

Det är natt nu. Mörkret får tankarna att snurra. Värdefull...känner jag mig värdefull? Ibland, när jag hjälper Lisa med matten. Hennes leende... då känns det.

Jag tänker på min självkänsla.
Den är inte alltid bra.

När jag klarar en svår uppgift på jobbet, den där rapporten jag slet med i veckor. Eller när jag lyckas laga den där gamla cykeln. Lite. Då är jag bra, då duger jag. Men det är flyktigt.

Att kunna vara mig själv... jag vet inte hur man gör.

Är jag för snäll?
För osäker?

Inte som Erik, han som alltid vet bäst. Men jag vill inte vara som honom heller. Han är inte lycklig. Överlägsen kanske, men inte... värdefull.

Att tillåta mig själv att misslyckas. Det är svårt. Jag hatar att göra fel.

Det triggar ångesten.
Skammen kryper fram.

Jag minns när jag var liten. Pappa sa alltid "du är inte bra nog". Kanske är det därför.

Det sitter djupt.
Svårt att skaka av sig.

Jag försöker att inte vara självcentrerad. Det är äckligt. Men kanske måste jag tänka mer på mig själv? Kanske är det en del av att känna sig... ja, värdefull. Fast på rätt sätt.

Det blir inte bättre bara för att det står på papper. Förlåt.

Hur värdesätter man sig själv?

Hur värdesätter man sig själv? Herregud, det är ju den stora frågan, va? Känner mig så himla splittrad just nu. Allt känns så… jobbigt. Borde städa, men orkar inte.

Ta hand om mig själv? Jaha, men hur då? Ny dusch? Nej, orkar inte. Ska äta mer grönt, men det är så svårt. Blir alltid pizza till slut.

Hur får man stark självkänsla? Försöka förstå mig själv… Men jag fattar ju inte ens vem jag är! Är jag snäll? Egoistisk? Båda kanske? Det är så himla svårt.

Problemen… Ja, de är ju där, som ett konstant moln. Ska jag verkligen försöka ta tag i dem alla på en gång? Känns omöjligt. Ekonomi är ett stort problem. Ska kolla på bolån, men det känns överväldigande.

Var snäll mot mig själv… Lättare sagt än gjort. Jag är så hård mot mig. Alltid. Varför? Jag vet inte. Kanske för att jag är rädd för att misslyckas.

Gränser, ja. Bra idé. Men hur sätter man gränser? Det är så svårt att säga nej. Speciellt till min mamma. Hon ringer hela tiden. Jag måste lära mig.

Umgås med rätt personer: Ja, det är viktigt. Men vilka är ”rätt”? Mina vänner är okej, men jag behöver mer positiva människor. De är lite… för pessimistiska.

Följa positiva konton på Insta: Bra idé! Ska kolla in några. Följer redan en massa träningskonton, men det blir mest press. Kanske behöver något annat. Mer inspirerande, liksom.

Det är okej att inte alltid lyckas… Ja, men hur fan ska jag kunna tro på det? Jag kämpar ju så hårt. Jag vill ju lyckas! Det är så frustrerande.

Sammanfattning:

Ekonomiska problem: Behöver kolla bolån.
Sociala problem: Behöver mer positiva vänner.
Självvärdering: Ska bli snällare mot mig själv.
Mentala problem: Känner mig överväldigad.
Mål: Få starkare självkänsla.

Åh, nu måste jag gå och lägga mig. Huset är ett kaos. Imorgon. Imorgon tar jag tag i det. Kanske.