Vad krävs för en bra relation?

Vad definierar en bra relation?

En bra relation, alltså? Som en bra bakfylla – man överlever!

• Vänskap: Bättre polare än på Facebook, typ. Annars kan det kvitta.
• Intimitet: Inte bara det, utan att våga visa vem man är, även när man luktar illa. Minst lika viktigt som att faktiskt lukta illa.
• Gemensamt ansvar: Vem tar disken? Den som torskar i sten, sax, påse. Fair and square.
• Engagemang: Orka bry sig, även när Netflix lockar mer. Det är jobbigt, jag vet.

Problemlösning som en MacGyver:

• Öppen kommunikation: Prata inte som en politiker, säg vad du menar. Annars blir det bara pannkaka.
• Ömsesidigt förtroende & respekt: Lita på att din partner inte snor din sista öl. Respektera att hen kanske vill ha den.
• Behov: Tjata inte om dina behov, men viska dem försiktigt i örat. Funkar för mig (oftast).
• Delade drömmar: Dröm inte bara om en fet lottovinst, dröm ihop!

Lite extra smör på moset (eller var det kaviar?):

• Kom ihåg att skratta, även åt de dåliga skämten. Mina ex gör det – efteråt.
• Ge varandra utrymme att vara er själva, inte bara en kopia av varandra. Jag gillar fotboll och min partner inte – so what?
• Förlåt, även när det känns som att den andre är en idiot. Alla är vi idioter ibland.
• Och viktigast av allt: våga vara lite knäppa tillsammans. Seriöst.

Min högst personliga bonusinfo:

Jag har en guldfisk som heter Bosse. Han har en bättre relation med sin sten än vissa jag känner har med sina partners. Fundera på det.

Vad ska en relation innehålla?

Respekt. Självklart, eller hur? Annars går det åt helvete.

Tillit. Som luft. Den finns eller så kvävs allt. Minst sagt.

Kommunikation. Ord är vapen. Eller broar. Välj.

Närhet. Fysisk eller mental. Båda kan vara läskiga.

Kärlek. Överskattat. Kanske. Men saknas den, vad finns då?

Alla behöver en ventil, en axel att gråta mot. Om det inte är du, vem är det då? Eller varför inte du?

Hitta din stam. De som förstår dina tysta skrik.

Hur viktigt är sexet i ett förhållande?

• Sex? Hälsa. Rörlighet. Inte bara ett träningspass. Malena vet.

• Självförtroende ingår. Överskattat? Kanske. Men livet blir sällan sämre av självförtroende.

• Behövs det? Nej. Men känns. Starkt. Tro mig.

• Alternativ? Finns. Men inte samma sak. Sex är en direkt kanal. Rå kraft.

• Undvik ord som mysigt. Eller passionerat. Håll det äkta.

• Malena Ivarsson, du vet. Hon ser saker.

Mer, om du vill:

Sex är ett språk. Ibland ett bråk. Ibland tystnad. Kroppar istället för ord. Ofta missförstått. Sällan glömt.

Minns en gång, ingen poäng. Bara en bild. Hennes leende. Efter.

Det är viktigt. Även när det inte är. Ironi. Såklart.

Hur vet man om en relation är dålig?

Jösses, låter som ni lever som två surströmmingar i varsin hink! Ingen fysisk närhet? Allvarligt, ni är torrare än min humor på en måndag morgon!

• Noll kommunikation: Snackar ni bara om väder och vem som ska ta ut soporna? Det är ju värre än min svärmors matlagning!
• Snälla ord? Har ni glömt hur det känns att vara ett par, eller vad? Ni är ju kallare än en isbjörns rumpa!
• Hejdå? Hallå? Jag trodde min katt var nonchalant, men ni slår henne med hästlängder! Det är pinsamt!

Seriöst, det här är inte bara en dålig relation, det är en katastrof av bibliska mått! Liksom, ÄR ni ens tillsammans? Känns mer som ni delar lägenhet med en tystlåten potatis.

Mina föräldrar bråkade konstant, det var en helt annan nivå av dålig relation. Min mamma kunde skrika som en stucken gris, pappa höll sig för öronen och låtsades som om inget hände. Det var åtminstone… spännande. Detta är bara… trist.

Och ja, att ni inte ens säger hejdå när ni går hemifrån? Det är som att ni är på väg till en skilsmässa, men inte ens orkar planera den! Skärpning!

När är det dags att lämna en relation?

Det är sent. Klockan är 03:17. Jag ligger här och tänker… igen. På oss. Eller rättare sagt, på inte oss längre.

När vet man? När är det dags att gå? Det är ju inte så enkelt som ett ja eller nej. Det är en långsam nedförsbacke, eller snarare en utmattning. Som att titta på en film man en gång älskade, men nu bara orkar spola framåt.

Det började smygande. Inte som en plötslig explosion, utan mer som… en långsam uttorkning. Minnena av vad som var bra… bleknar. De fina stunderna, de är som suddiga fotografier i ett gammalt album. Nu är det bara grått.

Han är en bra kille, det är han verkligen. Men jag… jag känner ingenting. Absolut ingenting. Det är inte kärlek, inte ens vänskap. Det är bara… tomhet. En oviss känsla. En obehaglig känsla.

Jag vill inte såra honom. Men jag kan inte ljuga längre. Jag kan inte fortsätta med det här. Det är orättvist mot honom, men mest mot mig själv.

• Förlust av intresse: Jag tittar inte ens på honom längre som jag gjorde förut.
• Saknar känslor: Ingen glädje, ingen sorg, inget alls. Bara tomhet.
• Olika värderingar: Vår syn på framtiden går inte längre ihop, eller snarare, jag ser ingen framtid.
• Obehag: Det känns bara fel. Som ett tjatigt plagg man inte kan släppa taget om.
• Jag vill vara vän: Det är sant, men det är en lögn jag berättar för mig själv. Vänskap förutsätter en grund av respekt och beundran, och det saknas helt.

Jag måste göra slut. Jag vet inte hur, när, eller var. Men jag måste. Jag måste ge oss båda en chans till någonting annat. Något bättre. Eller bara… någonting.

Vad dödar de flesta relationer?

Förtroende. Det rämnar snabbt. Lögner bygger murar. Misstänksamhet gror.

Otrohet. Kniven i ryggen. En sår som sällan läker.

Kommunikation. Tystnadens död. Ord som vapen. Ingen lyssnar.

Balans. Skevt fördelade bördor. En kvävande dans.

Kompatibilitet. Olika världar. Slitningar blir permanenta.

Kränkningar. Psykiskt våld. En giftig spiral. Självrespekt dör.

Mer om förtroende: Brist på det. Otrohet. Svek. Lögner. Värre än det först låter, alla relationer har ärr. De tunga ärren, svårläkta, kanske eviga.