Vad kan man skriva till någon som gifter sig?

Åh, ett bröllop! Alltså, finns det något som slår känslan? Så mycket pirr, så mycket förväntan i luften! Och så står man där med kortet i handen och ska försöka få ner allt man känner i några rader. ”Lycka till” liksom… räcker det verkligen? Nää, inte på långa vägar, tycker jag.

Jag vill ju skriva nåt som verkligen känns, nåt som visar att jag verkligen, verkligen bryr mig om de här två fina människorna. Nåt personligt! Kanske nåt om hur jag ser på deras kärlek. Alltså, ni vet, hur de verkligen lyser när de är tillsammans? Hur de liksom kompletterar varandra på ett sätt som är helt… magiskt?

Jag minns en gång, det var ju faktiskt på Elsas svensexa, vet ni, den där galna helgen i Köpenhamn? Hon och Johan, de hade ju ett litet tjafs om någon skitsak (minns faktiskt inte ens vad), men sen, när de väl pratade ut, alltså, man bara såg att det var de. Att det alltid skulle vara de. Det kändes så himla fint att se.

Eller, man kanske ska försöka sig på en rolig anekdot? Alltså, från tiden innan bröllopet, när de fortfarande var mitt uppe i alla förberedelser. Herregud, jag minns hur stressad Anna var över bordsplaceringen! Hon ringde mig typ varje dag i två veckor och frågade om min åsikt. (Förlåt Anna, men det var lite kul också, haha!).

“Grattis!”… det känns ju liksom lite torrt, eller hur? Jag vill ju att de ska känna, ända in i hjärtat, att jag är så otroligt glad för deras skull. Det ska vara varmt, genuint, som en riktig kram, fast på papper. Allt annat… ja, det känns bara som en trött klyscha, eller vad säger ni? Man vill ju liksom få det där “wow”-momentet, inte bara ett “jaha, tack”. Det är ju deras dag, liksom!