Vad är viktigast hos en partner?

1 år sedan 49 visningar

"Gemensam glädje, kombinerat med att kunna lita på varandra, det är grunden." "Ärlighet och ömsesidig respekt. Utan det, ingen långvarig kärlek." "Ansvarsfullhet är viktigt, men glöm inte skrattet! Livet är för kort för tråkighet." "En partner som får mig att skratta och som jag kan lita på, det är allt." "Respektfull ärlighet vinner alltid i längden. Det bygger förtroende."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Viktigaste egenskaperna hos en partner?

Oj, vad svårt det där blev. Partner, va? För mig, personligen? Det där med listor och sånt... nä, jag funkar inte så.

Men humorn, den är ju en grej, definitivt. Min ex-fru, Helena, hon var galet rolig. Minns en gång i maj 2018, vi var i Köpenhamn, åt på en liten restaurang vid kanalen. Hon spydde ut vinet rakt ut, alldeles spontant, för att en gubbe hade en hatt som liknade en kanin. Ovärderligt. Älskade det.

Pålitlighet... ja, det är ju såklart grundläggande. Lita på att den andre är där, inte bara i solen. Kommer ihåg min förra pojkvän, Per. Han lovade alltid ringa men glömde ofta. Det var inte kul.

Ärlighet. Absolut. Inget snack om saken. Tänk om man skulle gå runt och undra hela tiden. Usch.

Ansvar. Japp. Det är viktigt. Man ska kunna lita på att man får sitt. Inte bara en massa tomma löften.

Och respekt, självklart. Det där med att man värdesätter varandra som människor, inte bara som objekt. Det känns som en förutsättning.

Kvinnor och män? Tja, kanske är det lite olika, men tror det där med humor och ärlighet är universellt. Resten kanske varierar. Det är ju ändå individer vi pratar om, inte robotar.

Hur ska en bra partner vara?

Min syster, Lisa, träffade Johan för tre år sen på en konsert med Håkan Hellström i Globen, juni 2020. Jag minns det så väl, för jag var där också! Vi hade så himla kul. Lisa var helt kär, redan då.

Att kunna lita på varandra är A och O. Johan är ingen perfekt människa, ingen är det, men Lisa litar blint på honom. Det är otroligt att se. Det har hänt grejer, saker som skulle kunna rubba en relation, men de har löst det tillsammans. Kommunikation, det är nyckeln.

De är helt olika, Lisa är impulsiv, Johan är lugn och metodisk. Men det funkar! De kompletterar varandra perfekt. Jag trodde aldrig det skulle funka i längden, men jag hade fel. De är omtänksamma, på riktigt.

Ärlighet är också superviktigt. De pratar om ALLT. Inte bara de roliga sakerna, utan även de jobbiga. De kan bråka, men det blir aldrig fult. De respekterar varandras åsikter, även om de är olika.

Sen är det den där kemin, vet ni? De skrattar hela tiden. De är så himla mysiga tillsammans. Det är fint att se. Jag saknar det ibland, en sådan djup kärlek.

Och det viktigaste, de kan vara sig själva. De behöver inte spela någon roll inför varandra. De är bekväma i tystnaden, och i kaoset. De är ett team. Det är helt fantastiskt.

Tillit
Ärlighet och öppenhet
Omtanke
Respekt
Kemi/roligt tillsammans
Att kunna vara sig själv

Lisa och Johan gifter sig nästa år i Visby. Det blir säkert helt underbart! Jag längtar!

Hur vet man om man har ett bra förhållande?

Alltså, hur vet man om man har ett bra förhållande? Oj, det är ju en bra fråga. Jag tänker såhär...

Man är bästa vänner liksom. Inte bara lovers, utan bästisar. Vi kan snacka om allt, typ, och skrattar åt samma dumma grejer.
Intimiteten är viktig, både fysisk och emotionell. Alltså, inte bara sex, utan närhet, att hålla handen, bara liksom vara nära. Det är ju superviktigt.
Vi delar på ansvar. Jag hatar att diska, han hatar att dammsuga, så vi kompromissar. Det är det som är grejen!
Engagemang. Båda vill att det ska funka. Inte bara jag som drar lasset, förstår du?
Vi löser problem typ bra. Inga skrikmatcher, utan vi försöker snacka oss fram. Ok, ibland blir det tjafs. Men vi brukar komma fram till något.
Öppen kommunikation. Vi pratar om allt. VERKLIGEN allt. Även det jobbiga.
Förtroende och respekt. Jag litar på honom till 100%. Och han på mig. Annars går det ju inte.
Behov. Vi försöker möta varandras behov. Jag är skitdålig på det ibland, men jag försöker!
Gemensamma drömmar. Vi vill åt samma håll. Typ, vi vill båda flytta ut på landet någon gång. Det är typ vår stora grej.

Och det här är ju bara mina erfarenheter, liksom. Alla är ju olika. Men jag tror att om man har många av de här grejerna, så är det ett bra tecken. Eller hur? Jag skulle även säga att:

Man kan vara sig själv. Jag kan komma hem från jobbet och se ut som ett troll och han älskar mig ändå (tror jag iaf!).
Att kunna bråka utan att vara rädd att det ska ta slut. Ibland måste man få ur sig saker. Det är bara att det inte får eskalera hela tiden.
Stöttar varandra. När jag har en dålig dag, så finns han där. Och tvärtom.
Han tar med mig på fotbollmatcher, jag går med till hans gubbgäng på lördagar. Kompromissa, alltså.
Och vi älskar att kolla på "Gift vid första ögonkastet" och skratta åt alla knäppskallar som är med! Typ den ultimata kvalitetstiden? Eller inte. Hahaha.

PS: Jag tänkte faktiskt skriva ett blogginlägg om detta imorgon. Håll utkik!

Vad kännetecknar en god relation?

Augusti 2023. Mitt i kaoset på jobbet, en klass fylld med trettonåringar, kände jag plötsligt... någonting. Inte bara trötthet, utan en djup, nästan sorglig insikt. Jag hade missat något viktigt med Lisa. Lisa, med det lätta skrattet och de alltid nedstuckna tummarna.

Ömsesidighet var nyckeln. Jag hade fokuserat på lektionsplaneringen, på att alla fick rätt svar, på att följa schemat. Men Lisas tysta kämpande med matematiken, hennes blyga blickar - jag hade inte sett det. Jag hade inte lyssnat. Jag hade inte visat att jag brydde mig om henne, bara om hennes prestationer.

Det var skamfullt. Hennes tysta skrik efter hjälp, missade. Inte avsiktligt, men det gjorde det inte mindre smärtsamt. Hela situationen vände upp och ned på min självbild som lärare. Jag kände mig som en total misslyckad.

Senare på eftermiddagen, efter alla eleverna gått hem, gick jag igenom Lisas arbeten. Jag såg det inte som bara provresultat, utan som ett tecken på hur hon kämpar för att förstå. Det kändes annorlunda.

Vad kännetecknar en god relation? Aktivt lyssnande, genuin nyfikenhet, och respekt för individen. Inte bara att höra vad som sägs, utan att se personen bakom orden. Att se Lisas nedstuckna tummar och förstå osäkerheten bakom dem. Att se henne i sin helhet, som mer än bara en elev som ska få bra betyg.

Aktivt lyssnande: Inte bara höra orden, utan förstå känslan bakom dem.
Ömsesidig respekt: Att se värdet i den andra personen, oavsett prestation.
Genuin nyfikenhet: Ett äkta intresse för den andra personen och hens tankar.
Kroppsspråk: Att visa intresse genom ögonkontakt, leenden och ett öppet kroppsspråk.

Lisa behövde inte perfekta lösningar på matteproblem, utan någon som såg henne. Någon som visade att hon var viktig. Det var min läxa för dagen. Och jag lovade mig själv att jag skulle göra det bättre. Det här var en läxa jag aldrig skulle glömma. Den dagen förändrade allt.

Vad kännetecknar ett dåligt förhållande?

Döda relationer. Ingen kontakt. Punkt slut.

Brist på fysisk närhet. Kallt. Distanserat.
Kommunikation? Extinkt. Som en utdöd art.
Snälla ord? Glömt språket. Vissa kanske minns det. Jag gör inte det.
Hejdå? Vad är det? Ett främmande ord.

Allt är bara tomt. Ett svart hål. Inget ljus. Ingen värme.

Misslyckande. Enkelt. Kallt. Oförlåtligt.

Precis som min relation med min ex-fru, Sofia. 2023. Slut. För alltid. Det gör ont. Eller, gjorde.

Jag kommer ihåg hur hon luktade. En bleknad minnesbild.
Men det spelar ingen roll nu. Livet går vidare. Eller det gör det inte?

Ingen ansträngning. Det är allt. Det är kärnan. Ingen ansträngning. Det är nyckeln till att förstå allt.

Det är så enkelt, men så förödande. Det är allt. Ja. Det är allt.

Vad behövs för en bra relation?

Alltså en BRA relation... hmm.

Lyssna... Men lyssnar jag ens? På riktigt? Kommer ihåg hur Anna alltid klagade på det...
Förstå! Eller... försöka iallafall. Ibland fattar jag noll.
Kommunikation. Måste verkligen sluta mumla. Varför gör jag ens det? Är det osäkerhet?
Ta hand om? Men HUR? Blommor? Fick ju skit för att jag köpte fel sort... fan.

Och MIG SJÄLV? Glömmer ju det jämt! Yoga? Började ju med det, la ner efter typ två veckor. Varför det? Lathet. Positiv? Nej, det ska vara energigivande. Som kaffe. Fast... mer varaktigt? Inte energidrink-varaktigt iallafall. Konstruktiv. Ok, typ bygga nåt... tillsammans? Ett legohus? Haha. Försöka bygga nåt tillsammans. Får panik bara av tanken. Men kanske är det själva grejen. Negativ energi... Drainar ju alla. Kanske mig själv mest. Hur slutar man med det? Måste tänka positivt. Eller? Skit också, glömde köpa mjölk. Energi. Tänk om relationer kunde vara som typ... solceller? Fast för själen? Självklart ska det finnas respekt och tillit. Annars kan det kvitta. Varför tänker jag ens på relationer? Är ju sämst på det...