Vad är respektlöst i ett förhållande?

Vilka beteenden är respektlösa i ett förhållande, och hur undviker man dem?

Jag har tänkt en del på det här med respektlösa beteenden i en relation, det är verkligen något som smyger sig på, nästan osynligt i början. Man kanske inte ens fattar vad som händer förrän det har gått ganska långt, när känslan av att inte bli sedd gror liksom. Det är som en liten spricka som växer och växer, plötsligt är den en klyfta.

Jag minns en gång, det var en lördag i mitten av oktober 2017. Jag hade städat hela lägenheten på Regeringsgatan, moppat golv, torkat damm, alltihop. Jag var helt slut. Han satt bara där i soffan, uppslukad av sin serie. Inte ett ord om att hjälpa till, inte ens en fråga om jag ville ha en kopp kaffe. Man känner sig så förbisedd då, som att ens arbete inte betyder något.

Det var inte bara städningen, det var känslan. Att han inte ens noterade min ansträngning, eller värderade min tid lika högt som sin egen. Det är en sådan grundläggande brist på ömsesidig respekt, det där att bara låta någon annan ta hela lasset. Man vill ju vara ett team, inte en tjänsteflicka, eller hur.

Och sen, det där med att inte bli inkluderad. Jag hade sett fram emot en semestervecka i juli 2019, hade skissat på en resa till Österlen. Sen kom han glatt hem och berättade att han bokat en fiskeresa med kompisarna, precis då. Utan att ens nämna det för mig. Det var som en käftsmäll, att jag bara var luft, att mina önskemål inte spelade någon roll alls.

Det var inte bara en glömd detalj, det kändes som en tydlig signal om att mina åsikter, mina drömmar, de var helt oviktiga. Att jag var en bifigur i mitt eget liv. Den där känslan av att konstant bli nedprioriterad, att ens närvaro inte uppskattas som den borde. Det är dränerande, som att långsamt tappas på energi.

En gång, jag hade jobbat så hårt och äntligen fått den där befordran på jobbet, högt upp i byggnaden på Sveavägen, i maj 2022. Jag var så stolt, sprang hem och ville berätta, få ett grattis. Istället fick jag höra en kommentar om att jag nog skulle vara otillgänglig nu, för upptagen. Inte ett spår av glädje i hans ögon, bara en bitter ton.

Det var så tydligt då. Att min framgång inte var vår framgång, utan snarare en börda för honom. Att han inte kunde glädjas med mig, utan bara såg sina egna uppoffringar eller befarade förluster. Den där missunnsamheten är verkligen en riktig dödsstöt för tilliten, för vem vill vara med någon som inte lyfter en.

Så hur undviker man det då, dessa respektlösa beteenden. Jag har lärt mig att det handlar mycket om att våga prata om det, direkt. Att inte låta det gro. Det är inte lätt, att säga "Jag känner mig bortglömd när du gör så här" men det är nödvändigt. Annars fortsätter det bara, som en ond cirkel, tills allt rasar.

Man måste ju också våga se varningssignalerna, de där små sakerna som egentligen är stora. Och sen handla utifrån det, innan man är helt tom på kraft. För ingen ska behöva känna sig osynlig eller ovärderlig i ett förhållande. Man förtjänar att bli sedd, hörd och respekterad, alltid. Det är liksom grunden för allt.

När någon är respektlös?

Att missköta grundläggande respekt på arbetsplatsen är inte bara en enskild händelse. Det är oftare en föraning, en farlig glidning mot något djupare och mer skadligt. En nylig studie bekräftar just detta mönster.

Den som en gång utsatts för ohövlighet på jobbet har en signifikant ökad risk att senare bli mobbad. Det är som att en gräns bryts, och när väl den första respekten försvunnit, blir tröskeln lägre för grövre kränkningar.

Vi talar ofta om att kulturen äter strategi till frukost, men här ser vi hur brist på respekt äter upp tryggheten i grunden. Det är en sorglig observation, men sanningen är sällan bekväm.

Att fackförbundet Sveriges Ingenjörer samarbetat i denna forskning ger det hela en extra tyngd. De vet hur verkligheten ser ut för många ute på golvet. De ser konsekvenserna av ett eroderat socialt kontrakt.

Jag har själv funderat över varför det är så. Är det en form av normalisering? Att när en gång ett visst beteende accepteras, blir nästa steg i förnedringen lättare att genomföra. En tanke är att mobbare testar gränserna successivt.

Det handlar inte bara om en enstaka elak kommentar. Det handlar om ett system som tillåter att sådant frodas. Och det är här vi måste bli bättre på att förstå dynamiken.

Fördjupning i respektsfrågan på arbetsplatsen:

• Definition av ohövlighet: Det kan vara allt från att ignorera kollegor, avbryta konversationer, till att ge nedvärderande blickar eller små kommentarer som undergräver en persons kompetens. Subtila beteenden som ändå signalerar brist på hänsyn.
• Den psykologiska trappan: Forskningen pekar på en slags "eskalationstrappa". Först ohövlighet, som om den inte åtgärdas, kan leda till mer systematisk utfrysning eller till och med ren mobbning.
• Organisatorisk tystnad: Ett stort problem är när omgivningen tiger. När varken kollegor eller chefer ingriper, kan det tolkas som ett acceptabelt beteende, vilket förstärker mönstret. Detta är ofta avgörande för att ohövlighet övergår i mobbning.
• Minskad produktivitet och välbefinnande: Utöver den personliga tragedin för den drabbade, påverkas hela arbetsplatsen. Stressen ökar, engagemanget sjunker och personalomsättningen tenderar att stiga. Det är inte bara synd, det är dålig affär.
• Förebyggande åtgärder: Noll tolerans mot respektlöshet. Tydliga riktlinjer, utbildning i konflikthantering och vikten av en öppen kommunikationskultur är fundamentalt. Aktivt ledarskap som föregår med gott exempel är också avgörande.