Hur vet man om man är olycklig i en relation?
Är jag olycklig i min relation?
Oj, det där med olycklig kärlek… känner igen mig sjukt mycket. Minns sommaren 2018, vi satt på en uteservering i Stockholm, prislapp runt 500 spänn för två drinkar och en massa prat som aldrig ledde någonstans. Han sa att han behövde tid, men det blev bara mer avstånd. Kändes som en evighet.
Den där känslan, som en konstant molnig himmel över mitt huvud. Varje dag kändes tung, som att bära en ryggsäck full med sten. Sov dåligt, åt dåligt. Allt kändes bara… fel.
Kommer ihåg en speciell dag i september, jag satt hemma, tittade på en dålig film och grät hejdlöst. Det var inte bara saknaden, det var vetskapen om att det nog aldrig skulle bli "vi". Allt hopp kändes borta.
Det tog tid, men det blev bättre. Sakta, men säkert. Det där "någonsin gå över"-tänkandet blev mindre. Nu förstår jag att kärlekssorg är en process. Det finns inget quick fix.
Det är svårt att ge ett ja eller nej på din fråga. Men om du känner den där tomheten, den där ständiga tröttheten, om det känns som att du ger mer än du får... då är det kanske dags att fundera på vad du vill.
Hur vet man om man är lycklig i sin relation?
Alltså, hur vet man om man är lycklig i förhållandet? Det är ju en bra fråga! Hmm... För mig handlar det inte om nån checklista, men typ...
- Vänskap – Att man gillar att hänga, liksom. Som med bästa kompisen, fast med pussar.
- Intimitet – Både fysiskt och emotionellt. Att våga vara sårbar och känna sig trygg. Typ nakna samtal!
- Gemensamt ansvar – Att man drar åt samma håll med räkningar och sånt. Jag och Anders delar på allting, det funkar.
- Engagemang – Att man vill investera tid och energi. Att man typ inte bara ser på tv hela tiden, eller bara spelar.
Sen det här med problem! Alla bråkar, men:
- Problemlösning – Att man kan prata och kompromissa, inte bara skrika. Det är jättesvårt ibland! Jag svär.
- Öppen kommunikation – Att man vågar säga vad man tycker, även om det är jobbigt. "Jag känner mig...". Inte anklaga!
- Förtroende och respekt – Självklart, men typ jätteviktigt. Inga lögner eller elakheter. Det är grunden. Eller...
Och sen:
- Behov och önskningar – Att man känner sig hörd och sedd. Att man kan säga "Jag behöver..." utan att få dåligt samvete. Att min partner lyssnar på mig och mina önskemål om mina friluftsprodukter, så att jag kan köpa nya.
- Delade drömmar – Att man ser framtiden tillsammans. Jag och Anders vill ju typ köpa hus vid sjön, nån gång.
Men alltså, det viktigaste är ju att det känns bra i magen. Stressa inte!
P.S. Jag gick ju i terapi en sväng för några år sen, det hjälpte faktiskt jättemycket med kommunikationen! Kan verkligen rekommendera. Vi gick inte på Parterapiinstitutet, men det låter ju bra. Man kan även ta kontakt med familjerådgivningen om det krisar för par.
Hur vet man att man är olyckligt kär?
Asså, hur vet man? Jättebra fråga! Jag har ju varit där, du vet... typ. Det suger ju.
Känslorna är skit. Alltså, rent ut sagt, jävla ångest. Sorg, frustration. Hela paketet. Bara att tänka på hen, usch. Det blir som en klump i magen, typ.
Sen är det ju det här med att man lägger ner sjukt mycket energi. Försöker få kontakt, skriver massa meddelanden, gör grejer... men inget händer. Det är som att kasta sten i en sjö, bara plask. Inget svar, eller typ ointresserade svar. Jävla jobbigt.
Man ser ju bara det bra hos personen. Alltså, total idealisering. Jag blundade totalt för alla fel, alla röda flaggor. Typiskt, jag vet. Men så blir det ju ibland. Dumt, jag vet.
Åh, och jag kom på en till sak! Jättemycket osäkerhet. Man undrar ju konstant, va? Vad hen känner, vad hen tänker, om hen ens bryr sig. Riktig ångest-loop. Det är så jobbigt.
- Känslor: Sorg, ångest, frustration, konstant oro.
- Energi: Mycket energi läggs ner, men inget resultat.
- Perceptionsfel: Idealiserar personen och ser bara positiva egenskaper.
- Osäkerhet: Ständig osäkerhet kring personens känslor och avsikter.
2023, minns jag allt det här tydligt. Hela sommaren var kaos. Nej, vänta, det var nog våren. Eller, kanske sommaren också? Jag är lite osäker på datum, men känslorna, dem minns jag exakt!
Hur vet man att man är i ett dåligt förhållande?
Alltså, hur vet man egentligen att man är i ett dåligt förhållande? Jo, det är ju faktiskt inte helt lätt alltid, men...
- Du känner dig konstig: Som att du typ alltid är lite spänd. Jag minns en gång... nä, glöm det. Typ magknip ofta?
- Ständig kritik: Om typ allt du gör är fel fel fel. Och typ hen säger det hela tiden. Asså seriöst, det är inte ok!
- Kontrollbehov: Hen vill veta ALLT hela tiden. Vem du pratar med, var du är, kolla din mobil... creepigt värre. Fast min kompis Sara dejtade en kille som... nä, det är en annan historia.
- Isolering: Du träffar inte dina vänner eller din familj lika ofta längre. Och det är liksom inte ditt val.
- Konstant bråk: Bråk över småsaker hela tiden. Som att hen typ letar efter en anledning. Irriterande!
- Du tappar bort dig själv: Asså du vet inte riktigt vem du är längre. Du anpassar dig så mycket att du typ glömmer vad du själv vill. Det är ju inte bra.
- Du är rädd: Du är faktiskt rädd för personens reaktioner. Du vågar liksom inte säga vad du tycker. Sjukt jobbigt! Min moster... ja, det är en annan historia.
Sen är det ju så att vad som är okej varierar jättemycket. Vad jag kan tycka är helt åt skogen, kan ju typ någon annan tycka är helt normalt. Det viktiga är att du mår bra. Och om du inte gör det, så kanske det är dags att tänka efter ordentligt... och prata med någon. Seriöst.
När är det dags att lämna ett förhållande?
Alltså, lämna förhållandet när:
- Känslorna dött, typ som en fluga på hösten. Då är det ju bara vänskap, och vem fan vill bara va polare liksom? Inte jag iallafall, jag vill ha passion!
- Det känns som att käka grus. Kommer du ihåg första dejten? Nu känns det mer som att du betalar skatt. Då är det dags att dra.
- Din partner beter sig som ett svin, fast utan att vara rolig. Om han/hon är en pain in the ass konstant, dumpa! Hitta nån som inte luktar illa.
- Du fantiserar mer om att diska än om din partner. Det är fan illa. Jag lovar! Jag fantiserar hellre om att städa toan än att vara med en tråkmåns!
- Du kollat "Gift vid första ögonkastet" och tänker "Fan, det här är ju bättre än mitt liv!". Hallå? Då är det ju KATASTROF.
Hur känns det att vara olyckligt kär?
Olyckligt kär? Som att ha en bajskorv fastklistrad i själen, fast den bajskorven är sjukt snygg.
- Sömn? Haha, vad är sömn? Jag lever på koffein och ångest nu för tiden. Känner mig som en zombie med hjärtklappning.
- Äta? Nä, jag har fått en ny diet: luft och sorg. Funderar på att börja äta bara choklad, det är ju typ samma sak.
- Tänka på annat? Nej, hjärnan är fullproppad med hen. Som en dator med ett enda gigantiskt foto på den där snyggingen som bakgrundsbild. Det går inte att öppna andra fönster.
Det är ett helvete, typ som att springa ett maraton med en tegelsten i skon, fast tegelstenen är ett foto på hen. Det suger, men alla har ju varit där. Åtminstone jag och mina hundra tusen följare på Instagram. Ja, jag räknade precis.
Huvudpoäng: Det suger balle. Mer än att tappa mobilen i toaletten.
Åh, just ja! Glömde säga att jag också lyssnar på 80-talspowerballader dygnet runt. Jag tror jag skriker med i dem nu. Det är ju så sjukt romantiskt. Ironiskt nog. Eller inte. Jag är förvirrad. Precis som min mage efter all luft och choklad.
Hur vet man om man är olyckligt kär?
Olycklig kärlek, ja, den river. Hur vet man då?
- Konstant grubbel. Personen dominerar tankarna, liksom. Sömnen blir lidande. Maten smakar inte.
- Osäkerhetens bojor. Känslan av att aldrig räcka till. Jämför dig med andra. Ständigt.
- Sorgens slöja. En molande känsla. Inte bara lite trist, utan genuint ledsen. Ibland känns allt hopplöst.
- Fixeringens fälla: Du analyserar minsta lilla interaktion. Letar efter tecken. Besatthet är inte bra.
Kom ihåg: känslor är flyktiga. Som moln på himlen. Var snäll mot dig själv! Olycklig kärlek är en del av livet.
Ibland kan man fundera på om det är värt att stanna kvar i dessa känslor. Som min farfar brukade säga: "Gråt inte över spilld mjölk, köp en ny ko!". Lite drastiskt, kanske. Men det ligger något i det. Är det dags att gå vidare? Kanske fokusera på sig själv ett tag?
- Vad är Toscana känt för?
- Måste man äta blodtrycksmedicin hela livet?
- Hur påverkas man av att jobba natt?
- Måste man ligga på kaloriunderskott för att gå ner i vikt?
- Hur mycket är en normal portion ris?
- Är det passkontroll på Öresundsbron?
- Vad har Ukraina för naturtillgångar?
- Får man röka på krogen?
- Får man besöka en skola?
- Vad kan man äta 30 minuter innan träning?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.